Aftonbladet – 19 november 1867, sida 3

tillstyrka försöksborrningars anställande vi I foten af detta berg, för att utröna, bur kl vida den bergolja eller petroleum, som de bevisligen förefinnes, kan befinnas samlad slesådan myckenhet, att ett industrielt företa t för sess tillgodogörande ken löna sig. nl Bergoljan har sedan äldre tider varit be kant, men intill våra dagar har man ick lyckats vinna densamma i större mängd ti! .billigt pris, ev:edan man allestädes gått till väga på samma gagnlösa sätt som vid olje grufvan i Osmundsberget. Men har nemli gen sökt att ordna en vanlig grufvedrift hvarvid arbetet icke burit kostnaden. Me -Isedan man i Amerika i slutet af 1850 tale 9 I börjat att borra petroleumbrunnar, har dett företag, som bekant, visat sig alldeles otro ligt vinstbringande. 2) Att oljgrufvan i Osmundsberget hittill -legat nere, härrör således, här som på allt Jandra delar af jorden, af en dålig arbets ; metod och visserligen icke af en ådagalagd I bristande tillgång. Man bör också kunne taga alldeles för gifvet, att oljemängder närmare ytan i ingen grad kan motsvara tillgången på djupet. Öch vi måste der. Iföre sanningsenligt erkänna, att vi icke veta, i hvilken grad de undre delarne af lagren i Osmundsberget äro fyllda med olja. Det föreligger derföre endast att betrakta sannolikhetsförhållandena. Hvad då först den geologiska formationen i Ostoundsberget och den kringlivgande trakten ef Doalafne i stort taget beträffar, så utesluter denna, som tillbör den undre siluriska bildningen, för ingen del bergoljas förekommande i större mängd, ty i Canada tro vinstgifvande pefroleumbrunnar mnedslagna i till samma formation hörande lager. Vidare utgör den omvexling mellan skiffer och kalksten, som vid Ofemutdsberget, en. ligt den ef Tias uppgjorda profilen, förekommer, ett godt tecken för bergoljans tillvaro. Och dessutom är det alldeles säkert, eller kan åtminstone betraktas som i högsta grad sannolikt, att den underjordiska värme, som åstadkoromit den distillbtior, genom hvilken oljan frambragts ur de i skiffern inbäddade växtlemningarne, har varit i hög grad verksam. Detta bevisas först deraf, att olja verkligen visat sig på ifrågavarande ställe, och för det andra deraf, att derjemte förekommer vid oljgrufvån ett skikt, i hvilket träffas gediget silfver tillen rikedom af 134 lod på centnern. Detta silfver her sannolikt bildats under inverkan af hete, wnderjordiska gaser, som uppträngt genom lagren och på samma gång åstadkovimit oljans distils ering i skiffern. Brännbara geser, s. k. flogeldar, hafva för öfrigt visat sig vid grufvan och utgöra äfven ett godt tecken för oljas förekommande. Då vidare värmen, som åstadkommit oljbildningen, naturligtvis verkat underifrån, och då det ligger i sakens natur, att dylika verkningar icke hafva inskränkt sig till vissa mindre delar af lagren, kan man taga för afgjordt, att oljbildningen i skiffern i Os: mundsberget träffat dessa lager till betydlig utsträckning, hvilket naturligtvis långt snarare försäkrar om en lycklig påföljd af borrvingsföreök; än omv oljan skulle vara in. skröpkt till vissa delar af lagret, hvilket icke är troligt. Det befinnes således i sjelfva verket långt ifrån osannolikt, vid:jemförelse med Osmundsbergets. fyndighet: och andra kända fyndigheter utomlands, att bergolje bör träffas vid borrbpiogen i lagren i detta berg. Der bergolja förekommer i egna hålor i jorden, liga dessa, som man tror sig veta, städse i kalksten, och då vidare kalksten förekommer bland de oljförande lagren i Osmundsberget, ligger möjlighet för handen af naturliga oljbrunnars tillvaro, Men äfven om icke dylika hålor wäffas, kan man dock af gen ur sprickor i berget till borrhålen tillströmmande oljan hoppas ett godt utbyte. Stockholm den 26 Juli 1867. 0 Ci W. Paijkull, NR AR to