Aftonbladet – 19 november 1867, sida 2

— Fru Stenhammars konsert. Denna afskedsstund, som för vårt musikaliska samhälle betecknade en så kännbar förlust, innebar emellertid åt den högt aktade artist, som dermed sade hufvudstadens alimänhet sitt farväl, en hyllning, värdigt motsvarande hennes förtjenster, samt väl egoad att mildra de smärtsamma känslor en så plötslig skilsmessa helt visst ingifver henne sjelf, liksom dem, som hädanefter måste sakna henne. Vår lyriska scens rikast begåfvade sångare och sångerskor visåde i välvilligt biträde de vackraste prof på aktning och deltagande, och publikens erkännande, som aldrig trutit under fru Stenhammars tioåriga verksamhet på vär sångscen, var ou i det sista lifligare och varmare än någonsin. En konsert med denna öfvervägande karakter af afskedshögtid må det vara oss medgifvet att icke utförligt granska till sitt musikaliska innehåll. Med undantag af trenne visor af hr Ludvig Norman, hvilka voro af rikt intresse både såsom kompositioner och såsom prof på fru Stenhammars mästerskap i föredrag af denna genre, innebar detta ingenting nytt; och vi torde icke särskildt behöfva nämna, att koncertgifvarinnan vid detta tillfälle i rikaste mått ådagalade de talanger, som redan under ett decennium gjort sig kända och erkända af sångens vänner, eller att de jemte henne uppträdande artisterna alla gjorde sitt bästa för att samverka till ett skönt helt, hvari sann konstnärlighet och sann vänskap gemensamt vunuo ett ädelt uttryck. Orsakerna hvarföre fru Stenhammar nu lemnar vår iyriska scen hemfalla naturligtvis icke under vår granskning, och till en annan gång måste vi uppskjuta en skildring af hvad hon för densamma varit samt hvad den i henne förlorar. Att hembära henne allmänhetens lifligaste erkänsla för de många och rikhaltiga konstnjutningar, som skola bevara henne i kär erinring ehvart hon be. gifver sig och huru långvarig hennes vi: stelse fjerran från hemmet än blifver, äl oss en dyrbar pligt. Säkerligen var de ingen som i går lemnade konsertsalen utsr tacksam hågkomst af hvad hon verkat un der en nu afslutad period, varma välönsk ningar för hennes: framtid och liflig för. hoppning att innan kort få se och hörs henne äter. Å ——!