-Jatt man sluppe se de vidunderligaste evalg 1 j emellan domarevärderingarne och taxerings v värderingarne på samma egendom. I allmän -I het är bevillningstaxeringsvärdet lågt på de att staten skall få så litet som möjligt i skatt .Idå jordegaren är i goda omständigheter men är jordegaren i mindre goda omstän ;I digheter och önskar ernå så stort hypoteks Jlån som möjligt, så anställes domarevärde I ring, hvilken då utfaller så högt att rästan in Igen ken hoppas vid försäljning erhålla me: än tvåtredjedelar deraf såsom köpeskilling Önskligt vore, att taxeringsvärdet sattes så nära verkliga värdet som möjligt och ble: det enda värde som kunde lagligen åbero. pas. De vid utmätning gjorda värderingarne tjena till alldeles ingenting, ty ingen köpare vågar derpå grunda sitt omdöme om hvad som kan för en egendom betalas. Hele denna formalitet kunde utan fara afskaffas, såsom blott ländande till en för fastighets krediten skadlig tidsutdrägt. fSammaledes med de föreskrifna 3:ne auktionerna. De hafva i flera fall ländt inteckningshafvare till uppenbar förlust, då ofta vid den sista ovilkorliga auktionen betelts mindre än hvad som bjudits, men ej fått antagas vid en förutgående auktion. Dagligt Allehanda, som håller sin skyddande hand om ej öfver jordbruket så åtminstone öfver de mest skuldsatte jordegarne, och som anser, att associationskraftens bjelpkälla? bör tagas i anspråk på det sätt att man uti lotteri på fast egendom inkastar allmänhetens besparingar, har uti flera artiklar framhållit de skotska bänkernas företräde framför de svenska bankinrättningarne, särdeles med afseende på det stöd jordbrukarne och fastighetskrediten derstädes åtvjuta. Som vanligt har sig D. A. ingenting bekant om de förhållanden hon åberopar. De skotska bankerna tillgodose bättre sin säkerhet i deras beröring med fastighetskrediten än de svenska. När de skotska bankerna belåna inteckning, så förbehålla de sig att få, liksom svenska hypoteksföreningarne, första inteckningen. Skälet till denna försigtighet är godt, ty derigenom löpa de ej fara att få en ny utgift om banken nödgas inropa egendomen på exekutiv auktion. Med det liberalare sätt, på hvilket våra svenska banker utlemna lån mot inteckningar, hvilka äro långt efter den företa, är ovilkorligen förknippad faran, att behöfva inropa så många egendomar att det slutligen blir Omöjligt åstadkomma det penningutlägg, som :erfordras för en dylik åtgärd. Tänk om nu de svenska bankerna för att blidka D. A. skulle i detta afseende taga de skotska bankerna till mönster och helt enkelt vägra belåning af alla inteckningar, som hade rätt efter på annan hand placerad inteckning i samma egendom? Då kanske man fick upp ögonen så mycket att man: erkände att både fastighetsegare och jordbrukere draga fördel af bankerna. Ettanse vi dock vara bankernas pligt mot sig sjelfva att iakttaga och det är att ej såsom grundfondshypotek antaga andra än första inteckningar. Man bör ihågkomma att om den, af lagen: förutsedda möjlighet för grundfondshypotekens anlitande, skulle inträffa, så sker detta under omständigheter då endast första inteckningar kunna betinga erforderlig kredit. Det är alltid bättre att i en egendom hafva inteckning för 100,000 rdr om taxeringsvärdet är 200,000 rdr, än att uti olika egendomar hafva tio inteckningar för 10,000 rdr hvardera, om äfven eamtliga dessa falla inom halfva taxeringsvärdet. I förra fallet kan man för att skydda sin inteckning vid exekutiv försäljning inropa egendomen till halfva taxeringsvärdet utan att behöfva göra någon ny utgift. Isenare fallet kan denna utgift uppgå till 900,000 rår för att rädda 100,000 rår om man antager att hvardera af de tio egendomarne varit taxeripgsvärderade till 200,000 rdr. En mängd personer hafva nödgats uppoffra sina inteckningar derföre att de ej kunnat skydda sig för förlust genom att inköpa egendomen, och flera banker hafva både förlorat på inteckningar och inköpt egendomar för att minska iråkad förlust. Om nu ingenting åtgöres vid riksdagen för att afhjelpa bristerna i kreditlagstiftningen åtminstone hvad festighetskrediten beträffar, så måste man åntaga att endast ett fåtal affastighetsegare erfarit olägenheterna af de nuvarande förhållandena. Ty fastig: hetsegarne hafva makt. nog att genomföra hvilken förbättring i kreditlagstiftningen de allvarligen åstunda. Emellertid: är det en tillfredsställelse finna att goda obligationer ej torde komma att saknas. Jernkontoret, hvars grundfond är fyra millioner rdr och hvars förvaltning är redbar och tillfredsställande, erbjuder: nu allmänheten fem procents obligationer, på viss återbetalningstid efter 5—10 är, till ett pris, som lemnar köparen 54 procenie ärlig ränta, hvilket är en ganska förmånlig piacering. Våra läsare må ej tro att vi med sådan förkärlek omfatta sjelfva formen af räntebärande obligationer, att vi af denna anledning anse dem välkomna i marknaden. Obligationer kunna också vara dåliga, ehuru vi hittills lyckligtvis undgått sådana. I England äro obligationer, som upphört att gifva ränta, alldeles ieke sällsynta, och många svindlande företag äro der byggda på den missbrukade rätten att utgifva obligationer. Neue Schwedische Eisenbahn-Anleihe von 2,500.000 rdr R. M., räckzahlbar in den 5 Jahren 1873, 1874, 1875, 1876, 1877, jefesmal 21s. Öbligationen vom 1 Novbr, zross 4000, 1000, 500 und 100 rår mit 5 Zinsen und halbjähbrlichen Coupons, auf 1 Mej und 1 Novbr lautend. Die Obligationen werden von dem Eisenbakn-Comptoir in Stockh: lm ausgegeben and zwar Serie I verfallen 1 Novbr 1873 å 96 rdr 20 oere Tyg 1874295-:7 70 IM 7, TV 185405 20 IV: tr 1 IBTB RO TD Vi Lg 10TT ADA 00 är jede Obligation å 100 rdr und ausserdem I Provision.? Förestående läses i en Hamburgertidning för den 12 dennes och bevisar bland mycket