hagliga sätt att utföra den. EKONOMISKT. Då det påtagligen icke går an att äfver vid nästa riksdag låta bero? vid nuvarande brister uti föreskrifterna för fastighetskrediten, torde allt, som kan bidraga till frå. gavs belysning, vara välkommet för både regering och lagstiftande församlingarne. Några få erfarenhetsrön kunna ej anses till. fyllest för frågans bedömande och lösning. men om något hvar offentliggör hvad han anser vara orsakerna hvarföre fastighets krediten ej står särdeles högt i anseende, utan eynes på väg att blifva till största delen beroende af fastighetsegarens personliga kredit, så torde bland mängden af uppgifter anledningarne till det nuvarande betänkliga förhållandet kunna igenfinnas. De faror, för hvilka innehafvare af intecknade skuldebref äro utsatte, ligga icke allenast uti den mindre fullständiga säkerhet, som i afseende på inteckningsväsendet är rådande, uten äfven i andra omständigheter. Vi hafva redan påpekat att så vigtiga förrättningar, som intecknings meddelande uti fast egendom, ej böra bero af en persons anteckniogar, utan borde vara underkastade jemväl någon kontrollant. Hvarje gravationsbevis börjar med de välbekanta orden: ?Vid genomseende af inteckningsprotokollen för nästförflutna tio åren har befuvnits ete.? och vi äroisanning frestade tro, att de flesta domare ieke föra någon registratur öfver hvarje inom domsagan belägen egendoms gravationer, utan verkligen för hvarje särskildt fall genomsöka de digra inteckvingsprotokollen. Då man derjemte vet att en mängd domsagor skötas på förordnande och att således rättskipningen är i viss mån ambulatorisk, så må man skatta sig lycklig, att misstagen inskränkt sig till ett fätal. Osäkerketen i uppgifter är dock tillräckligt stor för att skada fastighetskrediten. Om för hvarje län en liggareX4 öfver gällande inteckningar kunde föras på länets kao:markontor och de af domrarne utfärdade gravationsbevis bestyrkas jemväl af någon hos länsstyrelsen för ändamålet anställd registrator, så vunnes åtmmn. stone att tvenne personer hade till tjensteåliggande, att tillse gravationsbevisens fullständighet. Inteckningar i delar af egendomar, och inteckningar i flera egendomar, hvilka hvar för sig dessutom äro inteckoade, vålla en sådan oklarhet i afseende på den verkliga realsäkerheten, att till och med skarpsinnige jurister hafva svårt att med någon säkerhet bestämma en intecknings rätta förhållande till texeringsvärdet. Långifvare torde derföre, der ej låntagarens personalkredit är god, böra undvika så beskaffade säkerheter. Hypoteksföreningarne lemna amorteringslån ; men låntagare, ej belåtna med det beJopp som på detta sätt kunnat erbållas, utbjuda till belåning intecknade skuldebref med rätt efter inteckning som innehafves af hypoteksförening. Om hypotekslånet är äldre så erhåller låntagaren af hypoteksföreningen ett bevis öfver huru stor del af hypotekslånet som redan blifvit amorterad. Genom detta bevis anses styrkt att t. ex. inteckning, som erbjudes till belåning, ligger inom halfva värderingssumman och borde således vara fullt säker. Men det är icke så, ty sjelfva det intecknade skuldebrefvet, som innebafves af hypoteksföreningen, är icke påtecknadt ej heller en emot det amorterade beloppet svarande summa af inteckningen dödad. Till och med när en i hypoteksförening belånad inteckning förnyas, så sker förnyelsen för hypotekslånets urprungliga belopp, och rätteligen bör så ske, ty låntagare i hypoteksförening äro inbördes ansvarige för hbypoteksförevingens förbindelser till så stort belopp som erhållet hypotekslån utgjorde, oaktadt derå blifvit gjorda amorteringar. Hypoteksföreningarnes reglementen medgifva i öfrigt att läntegare, som till mer än hälften amorterat länet, kunna åter erhålla nytt lån till fulla beloppet, ifall hypoteksföreningens direktion ej anser bypoteket hafva undergått någon förändring. Det är icke riktigt säkert att tidigare utgifna bevis öfver skedd emortering ihågkommas, och hypoteksföreningen har dessutom ingen förpligtelse att I detta afseende tillgodose eftervarande inteckningshafvares rätt och bästa. Längifvare bör derföre, när belåning af inteckning uti egendom, som är graverad med bypotekslån, ifrågakommer, iakttaga att allid anse egendomen graverad för hypotekslånets ursprungliga belopp. Det är mycket fördelaktigt att köpa egendomar, som äro försedda med amorteringslån, ty dylika ån kunna nu endast sparsamt erbållas, men det är lagom fördelaktigt att belåna nteckningar, som endast hafva rätt efter förutvarande hypotekslån, ty ofta nog förexommer att egendomar vid executiva för säljningar ej betalas högre än som betäcker hypotekslånet med räntor och andra kostnader. En annan anledning till osäkerhet uti fastighetskrediten ligger uti de dubbla värdena af samma egendom. I eplighet med värt åskådningssätt bör värdet grunda sig på afkastningen. Detta är regeln. Till undantagen höra alla biomständigteter, som kunna förhöja en egendoms värde uti en innehafvares hand i jemförelse med en annans, Det är då icke egendomen som är mera vörd, utan egendomsinnehafvarens skicklighet som gifver den högre afkastninsen. Man får icke vid beräknandet af t. ex. jords afkestning antaga att mängden af jordegare äro utmärkt skickliga agronomer. Om så lyckligt vore skulle jördvärdet i medeltal