högt konstvärde, äro vi emellertid öfverty gade att hennes prestationer hädanefter sor hittills skola för deras eget behag vinn allmänhetens fortfarande och stigande in tresse. Hr Weiss, som i Duleamaras parti har si bästa roll och utför den med mycken komisl kraft, var under sista representationen aflös af hr Uddman, vår ovärderlige buffo, son säkerligen i största hast fått bereda sig til denna uppgift. Att hans förträffliga lynne och eloquentia corporis nu som alltid gjor de sig lyckligt gällande behöfva vi emeller tid icke särskildt nämna; men rösten var vissa momenter väl svag. Hr Dahlgren gif ver så i sång som aktion ett värdigt uttryck åt det innerliga, tillitsfulla och rena i Ne morinos karakter; och om man än någon gång torde känna sig frestad att erivra hi Behrens om den gamla vishetsalexandrinen det är till stora fall som blixten måste sparas, må likväl rättvisligen erkännas at det komiska hos Belcor ofta vinner ju mera högtrafvande han stoltserar — något hvar. på mången kasernhjeltes uppträdande tjenar såsom exempel. I ?De löjliga mötena? af Isouard har fröken Jåcobson under fortsatt utförande at Lovisas parti småningom lyckats öfvervinna den rädsla som under första representationen objelpligt förvillade hennes intonation, hvadan hennes sång numera röjer samma goda anlag som strax från början uppenbarades i rollens dramatiska återgifvande; anlag, som förtjena att grundligt uppöfvas och välvilligt uppmuntras. Hr Bauck, såsom Blundström, löser sin kostliga uppgift lagom och väl, med en måtta, som eljest cke är librettens eller de deri uppträdandes hufvuddygd. Lottas lilla roll blifver angenämt anslående genom fröken Ringvalls beragliga sätt att utföra den.