Aftonbladet – 15 november 1867, sida 3

TI LLITN Bref, gom den 4 dennes från Rom af. ars I sändts till Agence Havas-Bullier, innehålla nälde under de första intrycken skrifna berättill I telserna om de blodiga tilldragelserna den 3 dennes. Mycket i dem är tydligen öfverdrifvet och oriktigt, men såsom säkert visar det sig: 1) att påfvetrupperna hade fördelen af en utmärktare beväpning och isynoerhet en hetydlig öfverlägsenhet i artilleri; 2) att fransmännen icke allenast verksammast deltogo i striden, utan till och med fällde utslaget deri; samt 3) att garibaldianerna till och med enligt sina motståndares R ;rJ uppgifter stredo med ovanlig tapperhet och en I uthällighet. — Fransmännen voro ungefär så jemnstarka med de påfliga, men hade 3 batterier, eller ett mera än sina krigskamrater. De påfliga blefvo tillbakaslagna och tänkte redan på återtåg, då fransmännen, .Jsom afmarscherat en timme senare från Rom, anlände och genast med vanligt raseri började anfallet. Enligt berättelser från Rom höllo dock garibaldianerna stånd i 4 timmar till och med mot fransmännen trots de förfärliga härjningar, som chasse. potgevären åstadkommo. Såsom bekant är förföljde segrarne icke genast de återtågande garibaldianerne, och det påstås till och med, att general Polhös begärt förstärkningar från Rom, samt att general Dumont natten mellan den 3 och 4 med 3000 man afmarecherat till stridsplatsen, Men följande morgon funno fransmännen, såsom man vet, platsen redan öfvergifven af garibaldianernes hufvudstyrka. Till Corresp. Havag Bullier skrifves den 6 dennes från Rom: Det är säkert, att 2laget vid Mentana var utomordentligt blodigt och att man i mannaminne icke med en sådan förbittring å ömse sidor slagits i Italien. Dea påfliga armen och isynnerhet zuaverna visade prof på sällsynt tapperhet; den franska armån, som man har att tacka för dagens framgång, var beundransvärd. Garibaldienerne, dessa hopar, som man ansåg så lumpna, ha erinrat om den första franska republikens berömde krigare. Ila klädda, barfota, utsvultaa, uselt beväpnade, såg man dessa oböjliga frivilliga fast hålla stånd under chasasepotgevärens helveteseld. ! De hoppade öfver högar af lik, för att. vlindt störta sig på bajonetterna. Gossar om 13 och 14 år ilade i döden såsom till en fest och föllo med ropet: ?Viva IItalia! Viva Ia liberiå !. De påfliga zuaverua, men ännu mer de franska soldaterna anställde ett förfärligt blodbad. I täta rader lågo dö på hvarandra, ynglingen af den högsta adeln på den fattige herden från Abrutzernal Enligt de hemkomna frivilligas berätteljser skola de påfliga zuaverna icka ha giffl vit någon pardon. Movimento säger, att de frivilliga gjort det intrycket på-fransI männen, att de slagits som om de varit res I guliera trupper. I ett bref från Rom till indåp. belge berättas, att antalet at garibaldiska fångar i sjelfva striden vid Mentana icke ölversteg ett par hundra, hvaremot omkring 1000: blefvo tagna vid Moate Rotondo. Den 4 dennes infördes oafbrutet till Rom sårade och fångar, som eskorterades af franska karabinierer och soldater af påfvens armå. Röda skjortor, militäruniformer och bondtröjor jemte träskor och den spetsiga hatten från Abruzzerna utgjorde en fantastisk blandning. Vid första blicken på fångarne såg man, att det icke var förklädt manskap från en regulier arme. Fångarnes eankomsts äskädades af omkring 40,000 menniskor, och för den stora folkmessans skuH hade man utåt vägen uppställt flera kompanier, som voro färdiga att gifva eld, om någon oordnivg skulle uppstå. Men allt var stilla, och romarnes sympati för fångarne kunde å endast läsas i deras ansigten och ofrivilliga rörelser. Garibaldi befinner sig ännu i Varignano, der heo behandlas med mindre undseende,d än förhållandet varit förut. Han bevskas!s strängt och får icke ha beröring med nå gon. Fabrici och Miceli ha begärt, men icke erhållit tillåtelse att besöka honom. Garibeldis båda söner ha icke ens bekommit något svar på sin ansökning att få sammanträffa med fadren. När Garibaldi ankom till Spezzia, motiog befolkningen honom med evviva-rop, spände hästarne från hans vagn och bar honom in i hotellet. Men knappt avländ, måste generslen åter stiga i vagnen och fördes under betäckning af ett detachement carabi-g pieri och en bataljon bersaglieri till Varignano, omkring hvilket 3 pansarfartyg hålla vakt. k Om folkdemonstrationerna i Turin skrifverh: en korrespondent från nämnda stad den 5pc dennes: I går afton hade en oräknelig ti menniskomassa samlat sig på Castellotorget, fr der en bataljon infanteri var uppställd utan-de för Palazzo Madama. Hoparne skreko om-si vexlande: Abbasso lo straniero! Vogliamo li; Garibaldi liberol Abbasso Nigra! Abbassofa Menabrea! (Ned med utlänningarne! Viloc vilja ha Garibaldi fri! Ned med Nigra!lle Ned med Menabrea!) 1 en af de tätastelhö folkhoparne bar en individ en galge, på lod hvilken en inskrift bängde, hvilken jag för! m mörkrets och -afetåndets skull icke kunde er dechiffrera, men som, enligt hvad tidnin-!de garne i dag försäkra, skall ha gällt en myc-st ket hög person. Gendsrmeriet trävgde med jen revolvern i hand in på folkmassorna och hv försökte taga fest galgbäraren. Men oro-lir stiftarne gjorde motstånd, och det lyckades inaehafvaren af dei trebenta djuret att undte komma. Härpå ryckte infanteriet framåtde långsamt och utan att göra bruk af vapnen oc eller bajonetten och trängde folket tillbaka st) in på de angränsande gatorna. Ända tillltil midnatt genomtågade starka infanterioch år kavalleripatruller atadevs gator.? Äfven ilut Florens ha demonstrationer egt rum och slot-no tet Pitti var besatt utom af gendarmerivä äfven af en 500 man stark infanteriofdelning. icl Upproriska proklamationer utdelades i Turin, fr Florens och Milano i massa bland trupperna, oc som till en del tycktes skänka dem gehör. är Om oroligheterna i Milano, hvilka voro mi de allvarsammaste, berättar tidningen Lomvil bardia följande: ?Beklagliga uppträden fördystrade i gårllig vår stad. Kl. omkring 7 på aftonen samla-ka des en hop unge män, tillhörande alla sam. rie hällsklasser, i det nys galleriet utanför caf6 lig Biff; en at de vanliga talarne höll tal tilllao dem; hverpå folkmassan begaf sig till Dom-unr kyrkotorget ropande: Lefve Garibaldi! Nedmi med regeringen ! Kri