arrestering i Figline, förklara: Att gereral Garibaldi vid Passo Correse, efter att ha närvarit och deltagit i utförandet af ordern om de frivilliga kårers upplösning, som stredo på det påfliga området, erhöll särskild tillåtelse att taga ett extratåg åt sig, hvilket utverkades af och beviljades åt honom med uttryckligt förbehåll att han skulle bli i frihet förd till Florens. Att under hela denna långa vägsträcka ingen havdling, intet tecken af generalen eller dem, som åtföljde honom, kunde gifva förevändning att förändra de föreskrifter, genom hvilka det hade lofvats honom, att han skulle med bantåget få gå ända till Florens: Att såsom ännu större bevis på general Geribaldis fredliga afsigter representanten Crispi vid stationen Normi telegraferade till Rubattino-bolaget med begäran i generalens namn att på hans bekostnad ställa ett ångfartyg i ordning, geom från Livorno skulle föra honom direkte till Caprera. Att, ankommet till Figline, stannade bantåget, och att öfverstlöjtnanten vid carabinigri, chevalier Camozzi der framträdde till general Garibaldi och begärde ett enskildt saratal med generalen sjeli. Bangården var militäriskt besatt af en afdelning bersaglieri ucder betöl af major Fiastri samt af ett starkt detachement carabiniåri. Att generalen några ögonblick derefter steg ur och med honom vi alla, som åtföljde honom. Att general Garibaldi vid detta odiösa förhållande med hög röst ställde följande ord till öfversten: Har vi formlig arres steringsfullmakt?? — Öfversten svarade: ?Nej, jag her order att arrestera er.? — Generalen svarade: Ni vet, att ni begår en olaglighet. Jag har ej gjort mig skyldig till något tilltag mot den italienska staten eller landets lagar. Jag är italiensk representant, romersk general, utnämnd af den lagligen konstituerade regeringen, och amerikansk medborgare. Såsom sådan och då jag icke blifvit tagen in flagranti, kan jag ej arresteras, och ni och de, som skickat er, kränken Jagen. Derföre förklarar jag för er, att jag endast skall gifva vika för våldet, och att om ni vill arrestera mig, skall ni nödgas anlita makten.? Vid dessa ord voro vi alla fast beslutna att till och med med våpen försvsra generalcns person såväl som lag och rätt. Men generalen förklarade, att han icke med våld ville besvara det våld, man brukade mot honom; att han aldrig velat tillåta en konflikt med de italienska soldaterna och att han befallde oss att afstå från alltanke på beväpnadt motstånd?. Ty?, tillade han, om jag velat göra motstånd med vapen, skulle jag ha begagnat de vapen, som jag hade under mitt befäl, i stället för att låta nedlägga dem vid gränsen.? Vi lydde. Då en stor folkhop hade samlat sig, hvilken kunde förorsakas en kollision, och ledd of en önskan att undvika ett för landet så förödmjukande skådespel, telegraferade representanten Crispi två gånger till konseljpresidenten, för att i Italiens namn begära orderns återkellande, ånyo försäkrande, att oeneralen ville återvända hem till Caprera. Åf detta skäl begärde man ett kort uppskot af öfverste Camozzi för att kunna erhålla telegrafavar från Florens. Under denna tid yrkade mönga ef oss ifrigt, att öfverste Camozzi å sin sida skulle telegrafera till regeringen för att underrätta henne om general Garibaldis beslut och till följd af de nya och oförutsedda förhållandena begära nya instraktioner. Derbå begäran afslogs härdnack dt af öfverste Camozzi. Då unoefär en timma förflutit, utan att något svar på representanten Crispis telegram ankommit från Florens, förklarade carabinieriöfversten, att ban måste verkställa den order han fått. Oaktadt general Garibaldis flere gånger afgifoa förklaring, att han var uttröttad, illamående och medtagen af flere dagars försakelser och ansträngningar samt att han icke kunde uthärda nya och svåra mödor på-.en lång resa, gjorde öfversten sig redo att bortföra honom. Nu närmade sig fyra carabivieri till generalen, och deras chef uppmanade bkonom i öfverhetens namn att följa dem. Då generalen bestämdt stod fast vid sitt första beslut, lyftes han af nämnda cerabinieri upp, fördes från det ställe, der han satt i väntsalen, och bars som en börda under högtidlig tysinad bland hans vänner till den vagn, gom var ämnad åt honom. Endast representanten: Crispi protesterade i allas namn i kraftiga ord mot lagbrottet och den skymf, som tillfogades Italiens störste medborgare. Hans familj och tjenare fingo tillåtelse att följa med honom; men hans mäg Canzio var den ende som stannade hos honom. I närmaste kupå tog öfverste Camozzi plats; ett stort antal vagnar, uppfyllda af bersaglieri och carabinieri gingo 1 spetsen för och i slutet af tåget. General Garibaldi afreste till en beslämmelseort, som är oss okänd, och här är ej rätta stället att tala om, af hvilka känslor vi voro upprörda då han lemnade oss. Alla italienare, som ha bjerta och heder, skola förstå det. Att allt detta är rena sanningen och historiskt intyga: CUnderskrifter).? General Garibaldi utfärdade den 3 dennes i Corese följande proklamation: Till italienarne! Den kejserliga och kuvgliga interventionen på det påfliga området beröfvar vårt värf dess serskilda mål — Roms befrielse. Följaktligen bereda vi oss nu att aflägsna oss från krigs kådeplatsen; stödjande oss på Apenninerna; men den påfliga årmån, som blifvit follkomligt fritagen från Roms bevakning och förenat hela sin styrka, har tillstängt denna väg för 0ss. i blefvo nödsakade att npptaga striden, och i betraktande af vår ställning, bör det icke företalla öfverraskande, att vi icke för Itälien kunba tillkän agifva en ny seger. De påfliga trupperna drogo sig från slegfältet med mycket stora förluster, och vi sjelfva ha haft betydliga. Nu bli vi åskådare af den lösning, som de italienska och franska armerna skola gifva den romerska frågan, och i fall denna lösning icke skulle öfverensstämma med nationens önskan, skall landet hos sig