Aftonbladet – 13 november 1867, sida 2

JERNKEDJÖORNA) ROMAN 10008 kel; Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Jo, den kommer sig helt enkelt deraf att han födde upp henvne, då hon var liten flicka; gaf henne undervisning då hon blef större, och att han sedan hon blef fullvuxen har gifvit henne allt. Han älskar henne för alla de uppoffringar han gjort för henne.? Det fanns i huset ett äldre fruntimmer, som hade uppsigt öfver tjenstfolket och hjelpte Christine i hennes hushållsbestyr. Detta fruntimmer var en gammal slästing, som trots sina fyllda sjuttio år ännu utvecklade en myras trägna verksamhet. Väfkammaren, tvättstugan, tjenstbyggningen och köket sågo henne nästan i samma ögonblick. Man hörde henne knappast. Hvarje morgon ford hon sin helsning för Guillaume, och likaså hvarje afton, men det var också alltsammans. Hon yttrade icke tio ord på hela dagen. Vid hvilken timme öfversten än steg upp, fann han henne alltid redan i full verksamhet, ströfvande omkring i korridorer och trappor. Madame Esteve — detta var hennes namn — tycktes vara under inflytande af en förtrollning så ofta hon betraktade Christine. Det behöfdes endast en blinkmng eller en lätt rörelse af den unga flickans finger för att få henne alt komma och gå, men på samma gång tillskref hön mademoiselle Berthier hela äran af hennes ) Se Aftonbl. n:r 259 —261, 263 och 264.