Aftonbladet – 13 november 1867, sida 2

den, under förklaring alt han ville stanna inne hos sin vän, svarade hon: Nej, gör mig till viljes; det är endast egoismen som invgifvit mig denna tanke; ty jeg tänkte, att om ni inte saknade någon af edra vanor, skulle ni kanske iute ha så brådt att lemna osa. Om morgonen, då haou satte sig vid sitt fönster, uibredze sig ett herrligt landskap i stora linier framför honom; han inandades en frisk och helsosam luft, och de tusende detaijerna i ett husligt lif, inom hvilket hvarje timme var eguad åt en god eller nyttig handling, grepo honom med en oemotståndlig makt Det var madame Estöve som utdelade order åt folket, och Christine som, i likhet med ett under arbe. tet glädtigt surrande bi, gaf en snabb och liflig öfverblick åt det hela. Stundom fann han henne, sedan henees morgonbesök hos Alberic var slutadt, sittande längt nere i trädgården, under en stor lind, med en linnekorg vid sina fötter och nålen i hand. En munter solstråle föll på hennes hufvud och axlar och gaf eu ävnu mera bländhvit glans åt dessa dukar och lakan, som hennes snabba fivgrar snart hunno utbreda. Hon visade en komisk harm då hon upptäckte ett hål eller en rispa, men hon hade botemedlet hos sig i sitt syetui ocbBakred beslutsamt till verket... Någongång förebrådde how en tjenare för någon försumlig. bet eller någon förlorad sak, men utan vrede och som om det varit hennes mission att förehålla den felaktige pligtens bud; och Guillaume insöp med fulla drag all denna lifliga verksamhet, all denna trägna omsorg, all denna jemna mildhet, såsom en öfver ängens blommor flygande: vind parfymerar sig med de dofter hån frigör. a (Forts.)