: Häröfver klagade ej mindre Giles Loder än Uläfven jag och Smålands enskilda bank, hvilken jäfven hade fordran i min konkurs, hos kongl. :I Svea hofrätt, som genom dom den 13 Nov. sistI lidne år utlät sig: . att, emedan Tanto sockerbruksbolag, Giles Loder och öfverste Mörner icke till stöd för sina i I konkursen bevakade fordringar, såvidt derom jvore fråga, åberopat någon handling, hvarigeInom jag iklädt mig personlig ansvarighet för desamma, och de ej heller genom deras i konIkursen ingifna bevakningsinlagor uttryckligen I påyrkat annan och vidsträcktare betalningsrätt, län ur den intecknade egendomen, blef med änIdring af häradsrättens dom den af Tanto sockerbruksbolag, öfverste Mörner och Giles Loder i afseende å utdelningsförslaget förda talan af dhofrätten ogillad. ; Öfver hofrättens dom klagade nu Giles Loder, löfverste Mörner och Tanto sockerbruksbolag hos E. M:t. — Nedre revisionen tillstyrkte fastställelse af hofrättens dom. ), Deremot stannade högsta domstolens flesta les I damöter i följande yttrande. nemligen: att enär Mörners, Hertzmans och Giles Loders inlagor, deruti de uti löjtnanten Bredbergs konkurs bevakat ifrågavarande fordringar, desto hellre måste anses hafva afsett jemväl rätt till betalning ur annan löjtnant Bredbergs egendom, än den för samma fordringar intecknade fastighet, som löjtnant Bredberg af sin fader bergmästaren Bredberg inköpt samma fastighet för 190,000 rår, i hvilket belopp, derför löjtnanten Bredberg fr aktligen, i brist af utredning om annat förhå lande, borde antagas häfta i personlig ansvarighet, inbegripas jemväl ifrågavarande inteckningar; ailtså och då de af Mörner, Hertzman och Giles Loder bevakade fordringar blifvit dels lemnade utan anmärkning, dels uttryckligen godkända, förklarades Mörner, Tanto sockerbruksbolag och Giles Loder berättigade att för omförmälde fordringar, efter afdrag af hvad de på grund af förmånsrätt redan utbekommit, njuta utdelning lika med ötriga, ej förmånsrättsegande borgenärer, jemväl ur den konkursboets egendom, hvari förmånsrätt för någon borgenär ej egde rum. Hvad jag i första rummet nödgas anmärka är den omständighet, att Giles Loder, öfverste MörBer och Tanto sockerbruksbolag förklarats berättigade att erhålla betalning utur min massas lösa egendom för fordringar, för hvilka jag icke häftade i någon personlig ansvarighet. n sår dan ansvarighet har icke blifvit styrkt i konkursmålet och icke heller har jag åtagit mig någon sådan. Detta förhållande framgår än tydligare, sedan jag låtit. enligt hvad bilagde utdrag af Stockhofms rådhusrätts protokoll gifver vid handen, på ed för dödsfall skull höra vice häradshöfdingen O. A. Beckman, som dervid intygat, att vid afslutandet af köpet om Berga egendom nägot köpekontrakt icke upprättades och att ban afrådt mig från att genom något sådant ikläda mig personligt ansvar för deiegendomen intecknade skulder, hvarifrån jag enligt 17 4 af inteckningsförordningen, vid. sådant förhållande, borde vara fri; ty samma stadgar: ätt om in. tecknad egendom kommit i annans hand än gäldenärens och den ej räcker till den intecknade gäldens betalning, egaren ej är till ansvar för bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit. För det andra får jag framställa anmärkning vid det af högsta domstolens pluralitet meddelade yttrande: att Mörners, Hertzmans och Giles Loners inlagor, derå de bevakat ifrågavarande fordringar, desto hellre måste anses hafva afsett jemväl rätt till betalning ur annan löjtnanten Bredbergs egendom, än den för samma fordringar intecknade fastighet, som Iöjtnanten Bredberg af sin tader, bergmästaren Bredberg, inköpt nämnde fastighet för 190,000 rår?. Jag tager mig friheten till hr justitieombudsmannen framställa den fråga, hurnvida hvad öfverste Mörner, häradshöfdingen Hertzman och Giles Loder i sina inlagor aftett får bedömas af annat än ordalagen i eämma inlagor, och huruvida?rimligen och förnuftsenligt det förhållande, att jag inköpt Berga af min fader för 190,000 rår kan gifva ordalagen i inlagorna en annan betydelse, än dessa ordalag enligt svenska språket innebära. Jag måste antaga att, vid nedskrifvandet af detta motiv och vid bedömandet af de frågavarande ordens betydelse. högsta domstalens pluralitet ej gjort sig riktigt reda för skillnaden emellan ett principal-kontrakt och ett accessoriskt kontrakt, ej besinnat att jag vid köpet af Berga kunnat åtaga mig ansvaret för det accessoriska kontraktet, som låg i sjelfva inteckningarne i egendomen, utan att derföre ikläda nig det principal-kontrakt, som begrundade sjelfva den skuld, för hvilken inteckningarne lifvit meddelade, och att högsta domstolens oluralitet derföre antagit mig häfta för sjelfva skulden, fastän jag i åtagit mig densamma ch ej häftade derför. För det tredje får jag anmärka, hurusom högta domstolen förklarat mig följaktligen, i brist af stredning om annat förhållande, böra antagas läfta i personlig ansvarighet för hela köpeskilingen, fastän, såvidt visadt är, jag aldrig åtagit nig något sådant ansvar. Är detca förklarande n lapsus calami eller bör man här i landet, å rist af utredning om annat förhållande antagas äfta i ansvar för alla de anspråk som framstälas? I sednare fallet torde i sanning, med det ärstädes så högt stegrade förvärfningsbegäret, et vara rådligast att begifva gig till ett annat amhälle. Följden af ifrågevarande dom är nu emellertid en: 1:o att jag och min konkursmassa fått. videy betalning för belopp, som jag icke var yldig ; 2:0 att jag, med afseende å de af högsta domtolen begagnade motiver, måste hafva farhåga, tt vederbörande fordringsegare, som uti dei doen begagnade motiver skäligen kunna finna en kyldighet för mig att gälda den brist i deras ordringar, som af min massas tillgångar ej nu an gäldas, i framtiden troligen komma att ansta mig för depna brist. Jag vet visserligen tt motiver icke vinna laga kraft, men det ifråavarande motivet är olyckligtvis framstäldt såom en konklusion och derföre för min framtida ikerhet desto vådligare. Må ingen invända, att jag i min stat upptagit nder rubriken skuld de nu omtvistade inteckade -skuldebrefven, ty emot en sådan invändning. sulle jag erinra; att de utgjorde eniegendomenm itecknad skuld, den der jag derföre borde uppfva; ehuru ded icke var min egen. Jag öfverlemnar nu åt hr justitieombudsmanen denna min anmärknivgsskrift till den åtgärd m hr justitieombudsmannen kan finna densama föranleda, under hopp att hr justitieombudsannen, på sätt grundlagen bestämmer, må beda mig en rätt, som jag sjelf icke får göra gälnde.