Aftonbladet – 12 november 1867, sida 2

—— O—— att hinne säga oss farväl; Febern förtär honom,.? Men skulle inte en vistelse i ett Bydligt klimat kunna göra bonom godi2? Det är för sent.? Jo, det är just vackert att höra;? sade grefven .. Och jeg som tillbragt fem eller sex månader uti idel dårskaper!? Gör er iute nägra förebräelser, . För att bota kaptenen, hace detvarit nödvändigt att Jäka såret; men detta är en omöjlighet. Då amputationen verkställdes, var kaptenens helsa redga vacklande. Hoens Nf har förrunmt genom såret. Om han ägnu Jefver, komwer sig detta af att han envisss att inte vilja dö.? POch jag är öfverstel? mumlade grefven, medan han ...? Han trummude med fingrarne mot rutan. Hans syntera tillgilvenhet uppehåller väl också hans lif?? tillade han med en blick på doktorn, ?Ja, visserligen; men framför allt är det jen kärlek ban byser för sin syster. Det är en riktig dyrkan; ja, mon skulle nästan hunna kalla det etz arguderi.? I detta ögonblick sick Christine förbi med linne på armen. Tala inte alliför länge afsides? sade hon; min bror blir så orolig! Guillaume följde henne med ögonen, medan hon fördjupade sig i korridoren; hennes långa, i djupa, smidigs veck fallande ylleklädning sopade lätt mot de glatta sterarne, utan ant ästadkomma nägot ljud. Hon bade hela grotiea hor dessa nymfer, som man ser på de gamla mästarnes taflor, och som ha händerna lastade med fruktkorgar. ?Jag har sett många bröder och många systrar, återtog Guiilsume, liksom om han bade talat med sig sjelf; ?men ingen af dem bar varit för hvarandra hvad ÄAlberic är för Christine, Hvari ligger då hemligheten et denna kärlek ?? (Forts. följer.)