Aftonbladet – 11 november 1867, sida 3

— Vid konstföreningens sammankomst i för går och vid den allmänna expositionen de; siädes i går voro följande taflor utställda Sjöstycke af Edvard Bergh; Landskap me vattenfall af Marcus Larsson (taflan är må lad år 1861 och nu till saln hos brr Lever tin T Sjöstedt vid Fredsgatan); Landska af fröken Holmlund; Sjöstyeke af hr Wahl qvist; ?Toffelstyrelsen?, genre at hr Eskils son (tillhör koostföreningen); ?Speland gossar, genre af hr Ekvall (tillhör konst föreningen); Italiensk herde? af Hjalma Mörner; fyra gamla taflor (trenne landskaj och ett blomsterstycke) af okända mästare (D. B.) EE — Vid Nordiska Nationalföreningen i Luna filialafdelnings möte den 4 Nov. öfverlade: bland annat om det lämpligaste sättet fö; föreningens verksamhet under vintern Förslag väcktes och bifölls om att i sam. manhang med föreningens sammankowmste: söka anordna populära föredrag i skandi naviska ämnen, till hvilkas afhörande all mänheten emot Jiodrig afgift borde erhålls tillträde. Vidare beslöts någon nedsättning i årsafgrftens belopp, enär dennas höjd ansågs hinderlig för föreningens allmänna utbredning bland alla samhällsklasser. Till ordförande för nästkommande år utsågs prof. grefve Hamilton och till föreningens sekreterare docenten Es. Tegner. På aftonen hölls till firande af föreningsdagen sexa, i hvilken jemväl åtskilliga personer utom nationalföreningen deltogo. Skålar föreslogos dervid för föreningen mellan Sverge och Norge, för Danmark samt för löjtnanten L. Kofod, hvilken till festen inbjudits. — Skåler för Danmark besvarades af löjtnant Kofod med en skål för folkupplysningen i Sverge. — Löjlnant L. Kofods föredrag den 4 Nov. i Lund om ?Fortidens og-Nutidens Nordboer? afhördes af en vald publik. Talaren erinra-. de först derom, att alla de nordiska länderna hafra haft sin förflutna period af storhet, och att man icke kunde dölja för sig, att ett tillbakagående egt rum. Detta vore man visst benägen att skylla på Pförändrade tidsförhållanden? m. m., men en jemförelse mellan forntidens folklynne och vårt kunde kanske visa, ett orsaken härtill ligger hos oss sjelfva. — Uten att göra sauspråk på en uttömmande framställning af detrika ämnet ville han blott göra antydningar ?till vwidare eftertanke?. Våra förfäder vore alltid tysta. De öfverlade moget och ?hvälfde store planer? i eget sinne; men sedan boslutet ver fattadt, var handen ögonbliekligt vid verket utan att sky tillbaka för det skenbart mest omöjliga, det mest otroliga. Viåter äro snakkesalige;? förehafva vi något stort, talas så mycket derom, att vi alldeles glömma bort att handla, Vi tro oss hafva uträtiat något verkligt, något stort, om vi t. ex. sprida en ströskritt i 10,000 exemplar! Forntidens nordbor voro haardföre;? vi blöde!? De voro nöjda med litet; vi äro begifna på njutningar! Särskildt framhölls, hurusom forntidens nordbor framför allt voro ?Nordiske?, huru långt ut i veriden de än förde det nordiska namnet, bevarade de dock sitt språk, detta nationalitetens klaraste uttryck, reut och ädelt, så att de främmande ord de upptogo ej blefvo herrskare utan trälar? och omsmältes till nordisk form och inoehåll. I vår tid är det blott fackmän, som verkligen kunna vårt eget språk. Det gifves knappt något främmande språk, som ej i skolorna läres vetenskapligt ; endast värt eget lira vi icke. Nu är det vårt språk som göres till träl åt de främmande, Under det foratidens nordbor förstodo att äfven utan skriftitroget minne från far till son bevara förfädrens bedrifter, — och sålunda, om också tysta, ej voro stumma — är den dyrbara litteratur de åt oss efterlemnat för de fleste bland oss en sluten bok, som vi ej ens kunna läsa. I sammanhang härmed betonades ock den lefvande kärlek till äran, vidt skild från tom äregirighet, som fordom besjälade nordbon, under det fåfänga, sträfvan efter skenetaf ära hos oss synes framstående. Till slutreciterade talaren, efter att hafva erinrat om forntidens trofasthet, med värma och hän-: förelse Plougs vackra sång om fosterbrödralag?. Vi hafva, säger Lunds Veckoblad, här blott kuanat ange hufvudpuukterna af det lifliga, med slående exempel belysta föredraget. Vi hoppss, att de tankekorn?: talaren utsätt här ej fallit i ofruktbar. jordmån. — Upsalasångarnes seger vid såugtäflingen i Paris har äfven hos vära landsmän i Amerika väckt ett fröjdefullt deltagande. Som bevis derpå berättar Upsala-Postea, att dox-:! tor Arpi från Svenska sällskapet Thor il Saint Louis, Missouri?, mottagit ett af sällskapets president Louis Lybecker skrifvet bref samt ett af sällskapets sekreterare hr J. Asker undertecknadt utdrag af protokollet vid sällskapets möte den 5 sistl.Okt., af hvilket protokollsutdrag iohemtas, huru: som de på mötet församlade ?med jublande hurrarop mottogo den glada nyheten att Upsala studentkårs sångförening vunnit högsta priset?, samt att den lilla föreningen I Saint Louis på förslag, som enhälligt antogs, beslöt inbjuda hr doktorn och ridd. Oscar Arpi att blifva hedersledamot af föreningen. — — Dödsfall. Kyrkoherden i Flisby och Solberga församlingar J. M. Wallström afled i; Ekesjö sistl. onsdag uti en ålder af 58!a är. )t Medicine doktor J. G. Schmitt, har i lessa dagar aflidit i Jönköping, uti en ålder M 52 år. Doktor Schmitt var född svensk, nen hade studerat den homöopatiska läkarekonsten i Amerika och flyttade för några I aadan till Mareskbäninge dan han Le MA