Aftonbladet – 8 november 1867, sida 3

lo garnes helgd, ingaf han oss förhoppning, att de na nya ministeren, med fasta steg vandrande de af väg, som för densamma blifvit utstakad, skul eiveta att genom verksamma åtgärder afskräck d, j från de revolutionära förehafvandena och åt na I uppställa den moraliska och materiella ordni de i gen på dess grundvalar. En sådan politik, utfö; h. utan tveksamhet och eftergifter för de oförstå: t, ) diga passionerna hos de partier, man åtagit s ör ) att bekämpa, skulle ha medfört ett ofördröjli, a, I lindrande af den kris, Italien genomgår, och åt er ) försatt oss i en Btullning till nämnda land, so e, öfverensstämmer med våra innerliga böjelser oc 2: ) sålunda underlättat de båda regeringarnas öms I. sidiga åligganden. Det är derföre icke utan d pinsam öfverraskning vi erfara den italiensk fe I ministerens beslut att besätta vissa punkter I mn I det påfliga området. Vi vilja icke nu diskute: ja ) de skäl, på hvilka man söker motivera en mi lå ) folkrätten så stridande handling, men vi äro a! å ) gelägna att genast gifva de intryck till känn. g)som detta beslut af kabinettet i Florens gjort r a-J oss. Huru begränsad den italienska interventic anen i den hel. stolens stater än må vara, hur 1, I snart den än må upphö:a och med hyilken åte c. hållsamhet man än må söka att verkställa aer a skall dock den franska regeringen, som allti e I ogillat och afstyrkt den, aldrig i någon mån me g sitt samtycke öfverskyla den. Om konungens re r I gering trer sig kunna al oss erhålla ett tyst san ti l tycke, är detta en illusion, som vi icke bör tt) tveka att skingra, och böra vi visa, med hvilke g i liflig och uppriktig ledsnad vi se henne afvik I från ett uppförande, hvilket i vår tanke är de J enda, som låter förena sig med Italiens intressen r Moustier.? rv) Den 2 dennes, Allhelgonadsgen, begaf si; )hela den ?republikanska bourgeoisien? I Paris till kyrkogården Montmartre för at r I egna Eugåne och Godefroi Cayvaignac en hyll -j ning genom att bekransa deras graf. Poli -I sen, som erhällit kunskap härom, besatt Jicke allenast grafven, utan till och med de I dit ledande allterns, samt förbjöd allt stilla I stående på kyrkogården och de angränsande -Igatorna. Femton personer, som vägrade tlyda denna besynnerliga befallning, blefyc Thäktade. Samma dag företogs en annar I för Italien sympatisk demonstration. En stor mängd personer, bland hvilka man såg åtskilliI ga framstående medlemmar sf lagssiftande kåren, begåfvo sig i procession till nyssnämnda kyrkogård, föratt nedlägga eternellkransar på den ädle italienske fribetskämpen Manins graf. Afven denna demonstration gölkte polisen förbindra, men vågade dock icke arrestera Emilie Girardin, som förklarade att han icke ämnade låta afbålla sig från aft lägga blommor på sina vänners grafvar. ITALIEN. Om Garibaldis förste strid vid Monte Rotondo meddelas i en korrespondens från gränsen till tidvingen Italia den 27 Oktober några ytterligare detaljer, so. vi anse kunna vara af intresse, ehuru händelserna sedermera på ett sorgligt sätt vändt sig: General Garibaldi har — skrifver korrespondenten — i spetsen för 3000 frivilliga begifvit sig till Seandrigliga; en timme efter, sin ankomst befann fig enligt hans vans hans stridsstyrka på marsch. Knappt hade telegrafen meddelat underrättelsen om Garibaldis fremträngande till Rom, förr än eu kår bildades under de Cbarrettes befäl. Den bestod af 2500 man såväl infanteri som kavalleri med tre sektioner artilleri samt blet geriast på jernbanan travsporterad till MonteRotondo. Garibaldi störtade uteuv artilleri och kavalleri, endast förlitande på sin skarpblick, sig ned på fienden från bergsluttningen, der bristen på hästa: och kavoner icke var af någon vigt för honom. De påfliga fingo ej tid att intaga ställning. Generslen med ett litet antal kompanier i förtruppen angrep de fiendtliga kolonnerna i faen och dref dem inom mindre än en half timme på flykten. Tre kanoner, hvilka de Charrette med möda lyckats plantera på en höjd, mäste lemnas qvar; endast hästarne kunde man rädda. Mer än bundra fångar föllo i händerna på de våra, som ej ledo nägra stora förluster. De påfliges nederlag var fullständigt. De Charrette hade mycken möda att åter samla ihop några hundra man och med dem rädda sig till Rom, utan stt likväl kunna åter bemäktiga sig jernbanan. Några mindre desorganiserade zuavkompanier stängde in sig i La Torretta, der de uppboanos af Garibaldi, som cernerade dem och tvang dem nedlägga vapeen. Under det att detta tilldrog sigi Sabina, uppträdde Menoiti Garibaldi på höjderna vid Parioli, hvarifrån hen 24 timmar senere förenade sig med sin far. Efier Garibaldis ankomst slåes man oupphörligt utanför Rom. I går afton hörde man kanondunder i denna riktning. Två tösen insurgenter äro på marsch mot Tivoli och Palestrina för att förena sig med Garibaldi? Garibaldi sjelf yttrar i ett bref till Fabrizi om denna strid: ?Företaget vid MonteRotondo är säkerligen ett af de ärorikaste för dessa arma och tappra frivillige. I intet af de fölttåg, i hvilka jag haft den äran att anföra dem, har jag sannerligen. någonsic sett dem så plågade af ansträngningar, brist på kläder och hunger som denna gång. Och ändock ha dessa täppre ynglingar, uttröttade oeh utsvultna, i natt verkställt en så blodig och svär stormning, att verldens bäste soldater icke kunnat göra det bättre. Klockan är 4 och vi äro herrar öfver MonteRotondo med undantag af slottet; till hvilket zuaver, Avtibes-legionärer och :chweizare ha flytt. Många segertecken, hästar, vapen och fångar ha fallit i våra händer.? Italia berättar om de i striden vid Monte Rotondo tillfångatagna soldaterna at Antibes legionen: ?I dag på morgonen (d. 30 Okt.) ankommo dessa fångar till jernbanstationen Florens och blefvo efter några timmars förlopp fortskaffade till Livorno, der man kommer att isskeppa dem till Frankrike. De voro 2 kaptener, 3 löjtnanter, en underIöjtnart och 250 soldater; flera bära 1859 års medalj och en kapten hederslegionskorset. De ha snkommit till Florens såsom desertörer från den påfliga armen och behandlas såsom sådana. De berätta, att Garibaldi skall ha segt till dem vid. deras illfångatagande: ?I hafsen elsgite tappert; haden varit värda atttjena en bättre sak.? I det första ministerråd, som den 27 Okt. nölls under Menabrees minister, hvarvid konungen förde ordet, uppdagades förbålanden rörande armån, hvilka till en del örklara regeringens eftergifvexhet för Frankike. Enligt de inlemnade officiella uppvifterna skall armåns hela styrka, inbertknadt carabinidri, som endast äro afsedda för ordningens Un mällande inom landet, ippgå till 140,000 man. Om carabinigriären på 20,000 man, de sjuka, hvilkas anal i hela armen under de nu rädands feberbade rid dt nt Jane Jr UR frit Ad