Aftonbladet – 8 november 1867, sida 2

—— Nej, hvartill skulle det tjena? Christine väntar dig, och jag vill inte med min när: varo störa återseendets första sällhet.? Jag beklagar dig; du skulle äfven fått din andel deraf... Det är inte hvem söm helst som kan vinna Christines vänskap.?. Guillaume tryckte. bjertligt sin väns hand. Men om du någonsin skulle komma att resa genom Fracehe-Comte, så glöm inte att värt hus är ditt, furtfor kaptenen. Jag skall lägga det på minnet, var säker derom.? Under det majoren reste till Paris i en postschäs tänkte han på allt bvad kaptenen mer än hundra gånger hade upptepati fråga om Christine. ?Man har väl knappast någonsin sett en dylik ömbet, sade han till sig sjelf: Om vi lefde på Melusinas tid, skulie jag nästan tro att det funnes en få inom: hans familj. Alla behag och alla dygger ha kommit på denna uuga flickes lott; och äfven om ja prvtar af hölttev, återstår ändå tillräckligt för att dermed pryda ett halft dussin af Kvas döttrar.? I Nevers tänkte majoren endast föga på detia verldens åttonde underverk; i Orleans hade han redan glömt det. Då gretve de Brevillan åter befenn sig i sin bostad i Paris, blef han snart gripen af den stora stadens hvirfvel. Ehuru han saknade familj hade ban likväl icke brist på vänner och bekanta. AF ädel börd, rk och föregången af ett lysande rykte, hade han frits tillväde till alla salonger. De samla damerna vid Carl X:s bof försäkrade tt han erinrade dem om officerorne vid de kupgliga hustrupperna. v (Forts.)