Aftonbladet – 7 november 1867, sida 2

JERNKEDJÖRNA). ROMAN föl kkerd Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Jag är en rå och grof krabat?, sade han, då hos dig deremot adelsmannen alltid lyser igenom; men jag svär dig vid Gud, att det inte finnes en menniska på jorden som jag högaktar mer än dig! u I detta ögonblick snuddade en kula vid bröstvärnet, som utgjorde deras skydd, och öfverstänkte dem med några göpnar fuktig ord. Ack, en sådan drummel!? utbrast grefven, i det han med spetsen af sitt finger aftorkade sin vackra uniform. Här ser du handpenningen på morgondagens köp?, genmälte kaptenen, medan han aftorkade några bloddroppar från sin panna, som hade träffats af en stenskärfva. Natten var kolsvart, och de af vinden drifna skyarne jagade alltjemt öfver himlen. Man kunde dunkelt urskilja konturerna af den på sin klippgrond hvilande mohriska staden, der en och annan blixt belyste några i skuggan från de illa tilltygade skottgluggarne och de till sågtänder upplöjda bröstvärnen vandrande officerare, som utdefade order. Kort derefter hördes steg klalsa i löpgrafvens tystnad. BSkildtvakterna vakade, med gevär för fot och blicken riktad bort mot den fiendtliga staden. Långa li) Se Aftonbl. n:r 259.