Aftonbladet – 7 november 1867, sida 2

lik ett lejon som biter i jernstängerna uti sin bur. Skall men då aldrig finna en utgång!4 ropade han. Gräf på! gräf på!4 ekrek kapten Berthiers genom:rängande röst. Hälften af hans trupp låg på marken; de andya sapperade murarnes fot med vildt raseri. ln petard öppnade en bresch. Major Guillaume högg ned en högväxt neger, som rusade emot honom. Gå och tvätta dig, din drummel!4 roade han, i det han hoppade öfver hans TOPP. Bajonetten fastspikade de öfriga af bandet mot muren. En halfdager nedföll ofvanifrån terrasserna. Gå på, gå på!4 skrek kapten Berthier åt sitt folk. Och ryekande hackan ur handen på en dödsskjuten eappör, anföll han den sida af gården, som var midt emot den, genom hvilken man hade kommit in. Så der ja, sade Guillaume till honom, nu är första partiet vunnet ! Ja, visserligen, men spelet är ännu inte slut Sedan man brutit sig igenom muren, inträngde man i ett annat hus, och derifrån kom man ut på en trång gato. Bkaror af soldater anlände genom andra utgångar, ned bajonetten rödfärgad, skrikande och nuggande åt alla håll. Positionen var kringsången, men ännu icke intagen; Constanines motstånd var ännu icke brutet. Handsevärens smattrande fortfor oupphörligt; uillaume sköt ät venster, och Berthier åt vÖger. Aonaverna hoppade som tigerkattor n på alla gator och gränder, lemsande efter ig endast tysta och utdöda hus. Kaptenens väg förde honom nu genom en