öfverens om, att han var innebränd. Priasen insåg, hvilken fara hen hade undgått och sade rörd: ?Näst Guds hjelp har jag er att tacka för mitt lif.? Han gick skyndsamt ut gerem slottsporten och visade sig fårax såsom den öfverlägsne anföraren. Han ledde de åtgärder, eom vidtogos till brandens släckning, med Jugn och besinning sam; befallde, att två kedjor skulle uppställas från vattengrafven upp tili slottet: utåt den ena förde de upp släckningsapparaten, utåt den andra langade de ned till vattnet. Då den Öygel, som vette åt trä gården och staden, störtade samman, uppgaf han hoppet om dess räddning och reste kort derpå till Odense.