Aftonbladet – 6 november 1867, sida 3

diskussion egentligen lör onödig, Hen lem nade den likväl frihet. Öfverhoipredikahte Schwarz medgaf, att de protestöntiska för eningarne ej kunna eller börs ange någo gemensam uppfattning ar Kristusbilden, mer ansåg likväl såsom länpligt att uppställt or eftersträfve svärd punkter för eh så förke 2 önskade den sanna historiska oc! Tlastade den dogmatiske, mytiske, ro manlike Kristus, och han önskade den förre på grund af historisk förekhing. Den hi Storiske Kristus borde ej fördunklas genor ett guddomligt, öfvermenskligt, öfvernatur ligt väsen. Han skulle derjemte önskat, at man vidrört äfven Jesu underverk och de rag betydelse. Han ville ej bestrida undren men han kunde äfven söga, att kristendo men ej faller, om man förkastar dem, då dö ej höra till dess väsen. Professör Schenkel yttrade, att satserna i hufvudsaken innehölle allt hvad den protestantiska föreningen ut talade. Äfven han önskade en mensklig, historisk Kristus, som eger kött och blod, en äkta real Kristus, Bestämdast uttryckte sig pastor Schellenberg, som menade, att man kunde stämpla Kristus till menniska, utan att han dervid förlorade något af sin höga och ädla personlighet, Vid derefter företagen omröstning ahtogos samtliga satserna, hvarpå mötet, efter några minnesord öfver aflidne prof. Both och uppläsande af ett tacksägelsetelegram från konungen för mötets dagen förut på telegrafväg öfrerbragta helsning, upplöstes af geheimerådet Bluntschli, med några slutord, i hvilka han oland annat yttrade, alt stora sänninger örkunnats på den andra protestantdagen, för vilke han tackade, och dem han hoppades kulle slutligen göra sig gällande. De motvara historiens och tidens anda och somnanhänga med tyska nstionens sträfvanden. Slutligen uttalades församlingens tecksägelse ill de båda ordförandena hrr Bluntschli ch Exter. Sådana äro för närvarande åsigterna itiens mest brinnande religiösa frågor hos ysklands mest framstående och kända teo. er. Det torde således ej vara för tidigt, tt en mer rationel och tidsenlig uppfattning f spörsmålen om konfessionernas relativa betydlighet på det verkliga kristendomslifet och om Kristi pereonlighet begynner öra sig gällande äfven inom värt fädernes ind, der flertalet bildade antingen i dot kgiltighet och frätande tvifvel stannat utom et religiösa området eller ock med forvildt vit omfattar de mest förnuftsvidriga och ulturfieniliga läror, medan det egentliga ket hotag med att blifva ett rof för än er fanatiska och absurda meningar och igter, Full frihet för den vetenskepliga rskningen och fördragsamhet mot olikankande bör äfven bos oss vara lösen mel. n slia dem som nitälska för vårt föråldrade ligiösa tillstånds förändring.