Aftonbladet – 6 november 1867, sida 2

Masikpressen. Pianomusik. — Norske Folkviser satte for Pianoforte af Halfdan Kjerulf. Det är med icke mindre än fyrtio bland Norges vackraste folkvisor dena värdefulla samling erbjuder oss en kär bekantskap. Att denna bekantskap innehåller mycket som gör den förtjent af att adlas till förtrolighet och vänskap är hvad vi genast kunna intyga 3 hvaremot att afgilfva ett objektivt omdöme öfver detta innehåll, att granska de sköna melodierna ur konstaärlig synpunkt, eller att söka angifva hvari se särskilda styckenas värde egentligen bestar, så mycket mindre ken vara vär mening, som ett dylikt försök, redan i silmänhet vädligt på grund af folkvisans natur, blifver verklig därskap då det gäller tonskapelser, som icke tolka vårt eget folks nationallynne, som icke äro våra barndomsvänner, coh som till vitt ursprung likasom sin egendomlighet än? 038 till en viss grad främmande. Med vära svenska visor röja de, hvaraf denna eantrling består, emellertid nära elägtskep. Det storartade nordiska vemodet karakteriserar de flesta; de gladare hafva gemenligen dansrytm; ur några blickar bumorn 02s tydligt till mötes; man återfinner ett moll som iager resignerad frid och ett dur som alstrar melankoli; ordens innehåll är oftest kärlek eller öfverdåd; i rent melodiskt hönzeende finnas icke många som kunna mäta sig med våra skönaste, men i förmåga att innerligt tolka en djup själsstämning, utt klart belysa en situation och göra någonting allmängiltigt af det som en gång varit Hiligt kändt och genomlefvadt, täfla de med tet bästa, vi i derna genre ega. Snart sagar ingen handlar om en id6 i allmänhet, de flesta namngifva de personer hvarom,; eiler de trakter hvari de ursprungligen sjungits. Om folkvisan sjelf, likasom allt naturenkelt och naturskönt, är underkastad dev subjektiva omdömet, gäller detta äfven hennes behandlivg, och för den som utgifver en samling sådan som den itrögavarende är det omöjligt act göra alla till lags. Amnet är pemligen af den art, att enhvar icke blott tror sig förstå det, utan äfven anser gig förstå det bäst, ja ensam, emedan hvar och en särskildt tillegnar det sig, med an se ord, älskar det. Och härvidlag finner man hos den ena den lösligaste nyck, hos den andra det mest småsaktiga pedanteri. Men liknar ofta folkvisorna 1 förhållande till konsimusiken vid skogens blommor jemförda med trädgårdens, och vi tilläta oss. att bibehålla denna bild. Somliga vilja då att samlarea skall vara ren botaniker, att han skall systematiskt ordna sitt lands musikaliska flora, säga oss hvar han funnit hvar och en af de vilda växterna, visa oss dess rot likasom dees kalk, och lemna 0ss dem framförallt paturtrogna, samt bellre litet hoptorkade än på missta vis förskös vade genom några ef honom gjorda tillsatser; andra åter fordra att ban blott skall välja ut de vackraste blommorna, bryta dem här och hvar, och binda Kop en fantastisk bukett, så elegant som möjligt, och hvari ban gerna må sätta äfven en och annan orangeriväxt blott det hela blifver brokigt och eftektrikt. Kjerulf har gått en medelväg; han gifrer oss hvarken ett herbarium eller ett blometerpotpourri, men i den sköna krans, kan bundit, finner man här och der! bland de vilda blommorna litet grönt som