Aftonbladet – 6 november 1867, sida 2

ihåg att belägringen lider till slut. I mor gon vid dagningen taga viin staden; i öfver. morgon begär du ditt afsked, och inom ålte dagar är du i Jura, hos din älskade syster.! Berthier skakade på hufvudet och upptog ur sin ficka en cigarr, som hån tände. tcHm! hvem vet om j:g någonsin får återsc mina gamla berg4, sade han. Kaptenerns falla som flugor under de senaste dagarne. Bah! Hvilka idter! De äro enfaldiga, det vet jag; ja, hyad mera är, de äro löjliga: men är det väl mit fel att dessa id6er aldrig lemna mig ro För en stund sedan, strax efter de hade börjat mörkna, eomnade jag in, med hufvudet stödt mot en trumma, och drömde att jag såg Christine gå förbi. Hon va belt och håll t svartklädd, och hennes an sigte var hvitt som marmor. Hon vinkade farväl åt mig med händen. Strax derefter vaknade jag, alldeles genomdränkt af sveit, och du vet sjelf om det är varmt i denna af regnet uppblötta smuts. Det var derföre som du öfverraskade mig med att klottra på ett papper. Det är inte ett bref, detär ett testamente jag skrifver.4t sJa, men det är ju en löjlighet!4 Jag medger att det kan synas enfaldigt; men jag måste likväl afsluta mitt bret. — Halloh! Jemblini! Tag hit en svafvelsticka l En soldat närmade sig, och Jjuset blef åter påtändt. sr tÄnnu tre rader, och jeg har slutatt, itertog kaptenen. ee utan att Jyfta upp ögonen tillade an: sOm en kula skulle göra processen kort med mig, vill du då lemna henne dessa sråkfötter? Ja, det lofvar jag att göra.