— På undertecknads förlag har i dag utkommit och säljes i C. E. FRITZES Bokhandel Tech i öfriga TE sSÖRDERNR FÖRE SYNDAFLODEN, LOUIS FIGUIER. Efter fomte Franska wupplagan öfversatt och tillökad af GARL BARTEAN, Lektor vid Örebro högre elementarläroverk. Med två geologiska kartor, 24 ideala vyer af urverldens landskap och 179 i texten intryckta träsnitt. Första häftet (med 50 träsnitt och en karta). 1: 50. Bland de olika grenarna af naturvetenskapen, som i vår tids utveckling intager ett så framstående rum, är det måhända ingen, som mera förtjenar att blifva känd utanför fackmäpnens trånga krets, än geologien, på grund af säväl sitt intressanta och bil dande innehåll, som ock sina många värdefulla praktiska resultater. Den tid ligger icke långt bakom oss, då ärfde traditioners religiösa föreställningar om verldens skapelse utgjorde hela den geologiska kunskapen, och det är först i nyare tider, sedan begäret efter en mera tillfredsställande kunskap om naturens omgestaltningar vaknat, som geologien genom flera begåfvade mäns omsorgsfulla forskningar utvecklat sig på en verkligt retionel och vetenskaplig grund. Det var nemligen vid undersökningen af jorålagren på olika ställen och olika djup, som uppmärksamheten fäöstades på tillvaron af de många lärorika vittnesbörden om jordens tillstånd under äldre tider. För geologen är jorden en ofantlig kyrkogård, uppfylld med-ben och skal efter forntidens djur, ett rikt nästan outtömligt samlingseställe för mer eller mindte förändrade lemningar af urverldens utdöda växtarter. Likasom nu för tiden kroppar efter större djur, skal af blötdjur, stammsr af kullfallna träd tillfälligtvis föras ned i sjöar och haf, der de småningom begrafvas i dy eller sand och derigenom till en del bevaras från förstörelse, på samma sätt skedde ock i forntiden. Samlandet, ordnandet, förklarandet af de olika forntidsleroningarne är en af geologens vigtigaste uppgifter, hvilken för hans undrande blick upprullar taflan af en för årtusenden, ja för tusenden af årtusenden sedan utdöd öjuroch växtverld. År de många populära arbeten, som haft geologien till föremål, finnes det i senare tider ej något, som mottagits med så stort bifall och vunnit en så storartad spridning. som förevarande verk, hvilket under loppet af endast ett par år i sitt eget land upplefvat fem upplagor af mera än 30,000 exemplar samt i öfversättning redan införlifvats med flera andra länders naturvetenskapliga litteratur. Författaren, Louis Figuier, profeesor vid universitetet i Paris, åtnjuter både i sitt fädernesland och utom detsamma gtort anseende för sina grundliga och vidtomfattande kunskaper såsom geolog, och han eger derjemte den sällsporda förmågan att uttrycka sig populärt och tydligt för sina läsare. Uten att känna olögenheten af bristande förkunskaper i detta ämne, följer man ovilkosligt med växande intresse hans klara och behagliga framställning af vårt klots daning och gradvisa utveckling från de äldsta tider. Der förklaras orsaken till de stora landmassornas höjniogar och sänkningar, bergens uppkomst och bildning samt de mäktiga krafter, som framkallat de vulksniska utbrotten. Vi upplysas om hvilka växter och djur, som först bragt lif och rörslse i urveridens tysta och liflösa natur, och man häpnar, då man ser den rikedom på arter och former, gom djuroch växtriket tidigt utvecklat. Men det är icke lott eftertanken och jiabillningskra:ten, som författaren tager i anspråk; genom många väl utförda ideala teckningar at fornverldens landskap, liksom ock genom talrika afbildningar af utdöda växter och djur, har han äfven förstått att på ett lyckligt sätt göra läsarens föreställningar om de äldre jordepokerna, med deras så olikartace Jifsformer, konkreta och lefvande, och dermed ytterligare höjt intresset för det redan i och för sig sjelf så fängslande ämnet. Arbetet innehåller, utom Inledningen, följar de hufvudsfdelningar: Den primitiva epoken. — Öfrergångsepoken, — Den sekundära epoken. — Ben tertiära epoken. — Ben gvartåra epoken. Dei utgilves i fem till sex bälten äå 1 Rdr 50 öre och beräknus utkomwa fullständigt till nästa sommar. Stockholm i Oktober 1867. Ex. GIROVN.