Aftonbladet – 4 november 1867, sida 2

2 ragaren?, för sover gat — KStora teatern. I morgon gifves operan Vilhelm Tell, då fru Michaöli utfor Mavildas parti. a — Fru Louise Michaöli, som sistl. lördag2 jr första gången under denna säsong uppvädde på vår lyriska seen, mottogs och 83 yllades af publiken med en värme och lif-14 ghet, som på det tydligaste vittaade oml19 en tecksamhet och de förhoppningar, man j23 ist vid denna frejdade artist, hvars ojemförga röst alltid vinner bjertan, och hvars talaner anvisa henne en så hög rang bland4 ångens konstnärliga tolkere i vär nord. tu lan helsade med bifalisstormar och biomde nor den länge saknade, det bodde verklig !n lädje i densa hyllning, och den stegradesO0 litmera ju mer man i fulla drog vann det lag af ren, musikalisk njutning som denna conetnärinnas lyckliga begåfning ensam kan örläna. Vi önska henne på de: varmaste n fortfarande framgång, som i likhet med ienna förste välkomnad motsvarar hennes 1tomordentliga värde. saa ss — Festen för skådespelaren C. G. Sundberg försiggick, som vi förut omnämnt, förliden redag3 afton, då på Dramatiska teatern efter slutad representation samlades ett antal af öfver 100 personer, herrar och damer, bestående af kungliga teatrarnes artister och andra hr Sundbergs vänner. Den briljant eklärerade scenen var anordnad till en stor och elegant salong, hvilken medelst en brygga var förenad med parkett. I första radens ford hade orkestern sin plats. Midt på scenen, och upptagande större delen af ela dess längd, var ett ?rikt bord? dukadt för soupern. Ewellan kulisserna stodo småbord med diverse förfriskningar. Den högtidsklädda skaran trängdes omkring fesiens föremål, hvilken med svårighet kunde finna lats för alla de vackra och doftande buetter, som bjödos honom från höger och venster. I artisternas forer såg man också hela blomsterberg?, hr Sundberg till ära. Det hela erbjöd en präktig anblick, och al-l, drig förr har väl dem scen företeit ett så-1.; dant skådespel. Om man från parkett tog b en öfverblick deraf, måsie man erkänna att det var ar stor effekt och att mise en seåne var -ärdeles lyckad. Hofmarskelxeu af Edholm, de kungligaln teatrarnes styresman, var tyvärr genom ett? nyss förut inträffadt dödsfall inom sin familj hindrad att infinna sig. Efter soupern före-lt slogs konungens skål af teaterinspektören1 0. Wijkander. Skålen åtföljdes af skal-) lande fanfarer och hurrarop, hvareder Ur svenska hjertans aka uppstämdes af en utvald kör af kungliga teaterns artister. !g Skålen för kr Sundberg föreslogs af lir N. li j t W. Almlöf, hvilken iett vältaligt och hjertligt föredrag gjorde en karakteristik ar hr Sundbergs konstnärsbena intill närvarande stuad och erinrade om huru denne artist med eå stor talang under många är upprätthållit älskarefacket? på den kungliga svenska scenen, att, som vi vilja minnas orden föllo sig, ingen älskat så mycket och så länge? som hr Sundberg, samt hura han pu slutligen också fromträdt i äldre roller, såsom markis de Champros6 il. Richard Sheridan?, der han dock under del. gamla dragen kanske hade svärt att glömma bort ungdomslifiligheten. Men det var ej bloti som artist hr Sandberg var värderad och högt attad; ban hade äfven seden länge. vunnit och städse förstått bibehålla kamraters enskilda aktaing och tillgifvenhet samt ätnjöt at dem alla en vänskap, of hvilken de sjelfva kände sig hedrade. När lefveropen för hr Sundberg derefter började utbryta, uppstod hr Jolin och erinrade de församlade att festens föremål omöjligt kunde undgå att lyckönskas både i bunden och obunden form, hvarföre hr Jolin uppläste ett af honom författadt poom i den glada genren, hvilket vi beklagligtvis icke äro i tillfälle att här meddela. Hr Sundberg tackade för skålen med djup rörelse och uttryckte sin innerliga erkänsla för den vänskap, som hans kamrater städse visat honom. Derefter föreslog hr Frans Hedberg, evkelt och hjertligt och med den värma man är van att fiona i denna författa es språk, en skål för damerna samt främst blend dem fru Sundberg. Hvarje skål beledsagades af ett vackert sångnummer. Sedermera försvann det stora bordet, och snart derpå började en liflig dans, hvilken af de icke dansande åsägs från parkett, under det konverserande grunper för öfrigt voro Ispridda i hela lokalea. Under Joppet af I festen tillkännagafs, att samma dag för 25 lår sedan denna teater blifvit invigd. Plötsligt syntes en kolossul lagerkrana sväfva j j emellån scenen och salongen — man visste lej rätt hvarifrån den kor — sam: stiga mot höjden och fästa sig omkring det porÅ trätt af teaterns grundläggare, hvilket ännu Jpi densa numera kuvogbga scen, i följd af I konungens från ellt emåsinna frömmande Vjåsigter, fortfarande pryder salongen. I) Ea stand derefter framträdde br Sundberg och erinrade om att just då ingick det I femtionde året af hr N. W. Almiöfs anställning vid kungliga teatern, hvarföre han föresiog en skål för det stundande guldI bröllopet, som kommer att firas i nästk. års November, då det femtionde året hunnit fullbordas. Hr N. W. Almlöf framropades för öppen ridå och mattog de lifligaste applåder samt åtskilliga blomsterbuketter. Dausen fortsattes eedermera med största lifligbet och under allmän glädje till långt (fram på natten. (o.s) j me ) — Med anledning of sångfesten i Paris. Den 24 Oktober gais i Paris en splendid mid dag hos restauratören Veiour för medlemmarne af la commission generale för den! sångfess, som hölls i Augusti och vid hvil. ken Upsalasångarne eröfrade högsta priset. Inbjudna voro dessutom medlemmarne af ljuryn, bland hvilka märktes Ambroise Thamas, Hector Berlioz, Bazin, m. fl. FrankriIkes mest framstående musikaliska namn. IKultusministern, som äfven var bland de inTbjudne, hade sändt en skrifvelse, i hvilken Las kallanada att han saka kFunda kamma