Aftonbladet – 4 november 1867, sida 2

BTOCKEL MV den 4 NOT. j n Dem som möjligen ännn bysa den tron, je t hvad som nu sker i Italien är ett öf-li renskommet spel mellan de båda kabinetna i Paris och Florens, äro dagens telerammer egnade att helt och hållet taga ; denna villfarelse. Vi erhålla nemligen 1 ån två håll del af ett dokument, som Frank? kes officiella tidning i förgår innehållit :! ch som, om det ej till formen är ett ulmaium, till hela sitt innehåll her karakten deraf. Det är en af den franske utri , esministern till baron de Maliaret, Frankkes sändebud i Florens, aflåten not, hvari uileries-kabineitet uttrycker sin förvåning fver den italienska regeringensåtgärd att låta I na trupper inrycka på Kyrkostatens om-l åde, och uttalar sitt ogillande deraf på ett ådant sätt, att man tydligen ser hotet ramskymta bakom den glatta diplomatiska öfligheten. Italien må ej invagga sig i jen illusionen, att Frankrike skall tyst samycka till denna kränkning af ingångna förindelser?, Så eller ungefär så har en trof i noten låtit. — Hvad skall nu, frågar nan sig, regeringen i Florens göra? Skall won undergifvet och ödmjukt, som vanligt, oga sig efter sin protektors order och draga ina trupper tillbaka, eller skall hon ha nod och kraft att visa Frankrike och verlien att hon är medveten om sia höga pligt stt skydda den nations ära, som lagt sin reder i hennes händer? Med kännedomen om den svaghet och det haltande på båda idor, som på den senaste tiden i allmännet utmärkt den italienska regeringen och särskilt med kännedom om tänkesätten hos le män, som nu sitta vid styret i Florens, ir det senare ej mycket troligt. Väl har Menabres i den cirkulärnot han utfärdat ill Italiens sändebud i utlandet, framlagt ett program, hvari han lofvar tillvarataga (taliens nationella värdighet och oberoende, men att han ej fattar dessa ord i samma mening som Garibaldi och de italienska patrioterna, kan man taga för temligen afgjordt. — Men det är ej nog med detta dilemma. Äfven ett annat förestår italienska regerin en. Boafolkniogarne i de orter, som blifvit esatta af Garibaldiunerna, ha på en och annan punkt tagit sig för att på eget bevåg anställa omröstning om anslutning till Italien. Särskildt bar detta varit faltet i det af Nicotera ockuperade Velletri, der annexionen blifvit genom ett sädant plebiscit enhälligt besluten. Nu skall, enligt tiduvingen Diritto, Frankrike eflåtit en not, hvari det förklarar, att det som casus belli skall betrakta hvarje antagande från Italiens sida af ett sådant plebiscit. ,Samtidigt med afsändandet af den nya expeditionen till Rom har franska kejsaren, som bekant, hos de stora makterna hört sig för om de skulle vara benägna att sammanträda till en ny konferens, för att på denna väg träffa en öfverenskommelse om lösningen af den romerska frågan. Vierfera nu, att Osterrike, hvars kejsare i dessa dagar varit Frankrikes gäst, gifvit sitt bifall till förslaget, men att de we öfriga makterna deremot afböjt det eller gifvit undvikande svar, England och Preussen under yrkande på noninterventionsprineipens upprätthållan. de och Ryssland med förklering att det först vill se hvilken bas för förhandlingarne Frankrike ämnar framlägga. Planen torde således kunna snses ha gtrandat, Eno annan plan, som äfven skulle ha ut gåts från Frankrike, om bildandet af en ka tolsk liga till påfvens beskydd, och sow skulle omfatta alla de katolska makterna. har vieserligen varit ef en Paristidning om nämnd, men ej vunnit någon bekräftelse Sedan de påfliga trupperna, gerom den goda handräckniog Frankrikes kejsare gif vit dem, sett sig i stånd att vända hela sir styrka mot Garibaldi, har han mäst se sit om efter en position, der han med sin lille styrka kunde bjuda dem spetsen. Han har enligt hvad ett af vära telegram i dag be rättar, funnit en sådan i det af honom nys tagna Monte Rotondo, der han befästar sig Eo uppmaning till honom att draga sig till baka öfver gränsen har ban afvisat. En ganska märklig nyhet ingick i förgå till oss från Danmark. Telegrafen berät tade nemligen, att de upderhandlingar, son en längre tid skola pågått mellso kabinet terna i Kjöbenhavn och Washington or försäljning af de danska öarne i Westindie; St. Croix och St. Thomas till Förenta Ste terna — underhandlingar, som officiöst va Irit förnekade, nu ej blott verkligen egt rum utan äfven ledt till det resultat att dessa koromersielt häcseende vigtiga och välbe lägnaa öar blifvit sålda till den nordameri kanvaka unionen, i hvars händer de säkerl gen skola erhålla längt större betydelse ä de kunnat hafva i värt grannrikes ego.