Aftonbladet – 1 november 1867, sida 2

tungt paket under armen och pustade af trötthet och harm. Icke underhgt. Hon hade bört en nyhet?, sade hon, ?som hon alltid förutsegt — alltid. Hvad annat kunde men vänta af en ung qvinna så upptagen af nöjen och förströelser, som fru Fontaine alltid varit.? Fru Merard ville icke uppgifva af hvem hov hört den förfärliga nyheten. N:j! tiden skulle utvisa sanningen af henveg ord. Väl underrättade och alldeles opartiska personer hade försäkrat henne att Catberinve Fontaine stod i begrepp att ingå ett undra och bögst fördelakvgt äktenskap med den rike hr Butler. I så fell skulle både det ljosröda buset och dess dyrbara möblering återgä till Toto. Lyckhgivis kage en såden klausul blifvit testamentet tillegdt på kyrkoherdens inrädan; cen stackars förbliadåäde Charles skulle visst aldrig sjelf tänkt på att göra ett så nödvändigt förbehåll. Ssackars Charles! Redan glömd! Åh, huru avnorlunda bade ej hon, fru Merard handlat under dylika omständigheter. Ehuru inom sex månader af-itt enkosiänd enträget uppfordrad af icke mindre än tre särskilde frlare, att fatta ett bestämdt beslut, hade hon dock i tvä hela år nekat att gifva nås got svar alls, ehuru dessa herrars uppmärksamhet oafbrutet egnades henne. Vid slutet sf dessa två är hade bon gjort hr Mrards bekantskap och följaktligen afskedat alla de andra, under betygande af sin orubbade högaktning och vänskap. Nu för tiden var det eunorlunda, Fåföngt söker man efter oegennyttig tillgifvenhet. Nej bevare? sade fru Merard, bvartill skulle den tjena?? Och med dessa ord begaf hon sig så fort som bernes korta ben kunde bära henne upp ull slottet, der hon hade något att uträtta, sade hop, ruskantie på hufvudet. (Förts, följer)