Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 3

att allt såg ganska godt ut och att all vår kultur var väl representerad: trädfrukter, le gumer, rotsaker, fruktträd, parkväxter, frön ete. Men nu kom frågan om hvad andra, hvad prisdomrarne skulle säga derom. Af kejs. kommissionen kallad till juryman i 86:e klassen, fick jag snart tillfälle att gå omkring med de pröfvande herrarne bland de allestädes, gruppvis, uti slutna hus, under öppna tak, eller blott här och der bland gräsmattorna, anordnade samlingarne af frukter och matväxter; och om man äfven i bodarne vid de större gatorna i Paris får se underbara ananas, päron, äpplen, lökar och allt annat af samma slag, så hade naturligtvis de franska trädgårdsmästarne specielt hit hopfört allt det grannaste och mest imponerande de egde, och detta svällande friskt, glänsande fint och uppstäldt med en kokett prydlighet, hvari just detta folkslag så utomordentligt excellerar. När jag såg dessa päron på 1!2 qvarters höjd, dessa äpplen som kägelklot, dessa vindrufvor, erinrande om dem Israels barn funno i Canaan, och som 2 karlar måste bära, när jag såg dessa fyllande korgars pyramider och täckande borden i massor, som stycken från en marknad — då började jag bli rädd för de halfvissnade morötterna från det aflägsna Sverge, för de kantiga kålväxterna, och framförallt för de stackars små kartartade äpplen och päron, som ?moderlandet? i år haft att gifva. Men de kommo, herrar jurymän, den ena flocken efter den andra — ty hvar jury hade sin sak att bedöma — de inträdde i växthuset med förvåning att finna der så mycket, de examiperade med välvilja hvad huset hade att bjuda på, de bedömde det som bidrag från ett fjerran nordligt land, från Sverge, som, enligt hvad en af dem högtidligt yttrade, var ett land som var blifvet kärt för Frankrike såsom ett upplysningens och frihetens, hvilket vid denna utställning häfdat så eminent sin rätt att vara en af civilisationens målsmäån, och som genom sina bidrag till denna utställning af trädgårdsskötselns alster visat Frankrike en angenäm uppmärksamhet på samma gång det visat sig äfven i detta hänseende vara ett kulturens land, — Jag sökte göra prisdomrarne tydligt våra vegetationsförhällanden, dels genom att hänvisa dem till det deröfver utgifna arbetet, dels genom att på den stora kartan utpeka de orter, hvarifrån de utlagda växterna blifvit hemtade, vid hvilkas bedömande två olika äsigter gjorde sig gällande, antingen att bedöma det hela som en samling (hvilken då fått ett mycket godt pris) eller ock de särskilda utställarnes bidrag, sådana de på den särskildt tryckta katalogen voro framställda. Af flera skäl föreslog jag derföre en medelväg, nemligen att indela frukterna i tvenne afdelningar, en från det södra och en från det mellersta (eftersom bvarje exponent ofta lemnat bidrag med så litet, att derpå intet afseende kunde fästas), och på samma sätt de öfriga matväxterna i trenne: från det nordliga, mellersta och södra Sverge, samt sedan fruktträden och de vedartade växterna.? (Härefter följer en redogörelse för de utdelade prisen, hvilken, säsom af oss förut meddelad, vi här förbigå.)