Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 3

Sverge på hortikultur-utställningen iParis. Professor Andersson, som haft i uppdrag att anordna den svenska afdelningen inom denna utställning, har härom i bref till Posttidningen meddelat en intressant skildring som vi med några få uteslutningar anse oss böra meddela våra läsare. Sedan hr Andersson dels gjort en recit af de officiella tillgörandena för Sverges representerande på expositionen dels omnämnt de hinder af flerahanda slag som rest sig mot planens verkställande och ett ögonblick till och med syntes göra den helt och hållet om intet, men huru han slutligen den 7 dennes kunde, med 23 kistor, innehållande träd gårdsalster frän olika delar af vårt land, snträda resan till Paris, fortsätter han: Kyrkoherden C. Lestadius hade nedsändt några prof på köksväxter, frambragta i Qvickjock uti Luleå lappmark på den 67:e breddgraden och vid 1 fots höjd öfver bafvet. Rektor Pipon bade från Haparanda (559 50) skickat åtskilliga kulturväxter, och från Luleå och Piteå hade telegrafkommissarierna Cajanus och Ringius hopbragt en temligen fullständig samling af ortens pro dukter; och särskildt hade den senare, som redan länge på det mest verksamma sätt nitälskat för trädgårdsskötselns utveckling i den högsta norden och derför a! trädgårdsföreningen emottagit det rättvisaste erkännande, gjort sig möda att i glycerin förvara en mängd växter och fruktsorter från denna deras nordligaste utbredningsgräns. Från Umeå-trakten hade Westerbottens Trädgårdsförening (den nordligaste i veriden!) genom direktör Unanders och hr Rosendals benägna försorg meddelat en mycket rikhaltig samling, och den nitiske major Gus sander i trakten af Söderhamn skickade en stor, präktig låda, innehållande så granna matväxter af allehanda slag, alt jag vid dess öppnande här deraf i hög grad förvånades, Genom alla dessa bidrag kunde det nordiiga Sverges odling anses godt representerad; och om de ock i vissa delar måste anses ofu!lkomligt utvecklade, så måste de dock betraktas säsom högst värdefulla åtminstone här, hvarest man om Lappland och Norrland säkert ej hade den föreställningen, att der kunde alstras sådana matväxter som till och med dessa. Lättare var det visserligen att från mellersta Sverge erhålla bidrag, och det är med skäl jag erkänner den beredvillighet, som härvid mötte mig från åtskilliga medlemmar af Stockholms Gartner-sällskap, trädgårdsföreningen i Upssla, Hillersjö aktiebolag, rektor Lindgren i Enköping och hr Törnblom i Westeräs; men från det trädgärdsrika Södermanland och Nerike mottogos endast underrättelser, att det ogynnsamma året gjort det omöjlig: att få något moget. Från alla ofvannämnda ställen erhölls deremot utmärkta legumer och rotsaker särdeles från Landtbruks-akademien och andra ställen vid Stockholm, samt från Enaköping) samt en ej oansenlig samling af frukter både från Stockholm (särdeles Haga), Upsala och Westmanland. Och slutligen hade lektor Forsell i Skara, genom betydliga ansträngningar, från flera ställen i Westergötland (Mariedahl, Kilaförde Bjurum, Tubbetorp, Stubbegården, orshaga och Skara), lyckats hopbringa högst anmärkniovgsvärda saker af matväxter och fruktträd (äpplen, päron, vindrufvor); prosten J. Andersson i Grenna lemnade en hel tunna full af rotoch bladväxter samt frukter (vindrufvor, äpplen, päron, valnötter, mullbär m. m.), ryttmästaren v. Möller på Skottorp i Halland hade skickat en låda medl vackra frukter; profesgor Nathorst på