Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 2

ändtligen var disponibelt. Det var beqvämt och nära till köket — hon hade alltid ön skat sig det rummet för att ha sina hand: dukar och servetter till hands, Just som bon gick utför trappan med en hel börda duktyg i famnen, kom Reine ut ur Cathe rines rum. Ni är väntad dernere i köket?, sade Ju stine; ?grefvinnan de Tracy vill nödvändigt tala vid er.? Och i detsamma kom grefvinnen ut med hatten alldeles på sned och öppnade dörren för fröken Chretien. Jag har något att säga er. Kom in här, jog ber er. Min broreon är derute, men jag vänder mig ändå till er, fröken, lan väntar på er — neka ej det; jog vet allt, alll?, sade grefvinnan häftigt till bondflic kar, som emellertid slldeles icke säg förskröckt ut vid detta anfall. Ack,fröken?, fortfor grefvinnan hastigt förändrande sin ton från vredgad till bönfallande, ?om ni verkligen håller ai den der dåraktige, häftige pojken, skall ni förlåta mig och förstå mig; då jag biönfaller att ni måtte betänka den uppoffring han gör — en uppoffring, som i verldens ögon skall göra honom föraktlig och löjlig och komma honom att blygas. Verldens dom är så hård. — Är den der dörren riktigt etängd? Jag villicke för allt i verlden att Justine skalle kunna lyssna eller att Dick skulle misstänka mig för att vilja inverka på er. Han blefalldeles utom sig en gång förr, då jag var nog dåraktig att frukta för ett annat tycke, men detta skulle vara ändå mindre... ändå mera... Catherine var ätminstone...? Den stackars gamla frun kunde icke fortsätta; hon visste ej huru hon skulle uttrycka sig. Hon var ytterligt förlägen och det var örlåtligt,f ty hön fick i samma ögonblick se