Aftonbladet – 30 oktober 1867, sida 3

-Idet till afdikningars företagande har med I tacksamhet mottagits af flere kommuner. InIsigten om behofvet af dikningar har vaknat med en kraft som är glädjande. SST ANSER Stockholms stadsfullmäktige j I sammanträdde i går, kl. 6 e. m., hvarvid föredrogs beredningsutskottets utlåtande, med anledning af infordradt yttrande i fråga om ordnande af de fastighetsegarne särskildt äliggande kommunala skyldigheter. , Det förslag beredningsutskottet afgifvit, och hvilket utan diskussion af stadsfullmäktige bifölls, var af följande lydelse: I 1:o att egare eller innehafvare af fastigTheter inom hufvudstadens område emot det, att de för år 1868 och följande år under nedannämnda förbehåll tillsvidare erlägga en särskild afgift, under benämning fastighetsskatt?, utaf två riksdaler riksmynt för hvarje ett tusen riksdaler riksmynt å fastigheternas taxeringsvärden samt till staden öfverlemna de till inqvarteringsverket hörande fastigheter och servis vid sernerna, från och med samma är icke vidare komma att sågrom särskild klass påföras de dem nu åliggande afgifter till nattbevakning, faltighus, inqvartering, båtsmanshåll, gatuläggning och gatubelysning; 2:0o att af förenämnda afgift efter två riksdaler för ett tusen riksdaler af taxeringsvärdet anses 73 ure såsom fattighusafgift, 30 öre såsom gatuläggnings-, 45 öre såsom gatulyshållningsafgitt och återstoden, 52 öre, såsom brandvaktsafgift ; 3:o att, för den händelse kommunen skulle. framdeles anses böra såsom ett gemensamt åliggande ombesörja den hvarje fastighetsegare enekildt nu tillhörande renhållning af allmänna platser och gator äfvensom gårdar, såframt dessa senare skulle kunna lämpligen derunder inbegripas, stadsfullmäktige må ega besluta om de vilkor, på hvilka egare eller innehafvare af fastigheter må i sådan händelse kunna såsom särskild klass befrias från detta bestyr, dock att detta stadsfullmäktiges beslut skall, för att vinna gällande kraft, underställas K. M:ts pröfning och fastställelse; 4:o att hvad af förberörda årliga afgift, sedan uppbördskostnaden blifvit afdragen, öfverstiger 277,500 rdr, skall för hvarje år afsättas och ingå till en under kommunens förvaltning stående fond, under benämning: Stockholms stads fastighetsfond?, att der företrädesvis genom inköp af räntebärande obligationer, förräntas och förökas; börande denna fond vidkännas den kostnad, som för förvaltning af fondens tillgångar kan blifva erforderlig; 5:0 att till denna fond skall, för enahanda ändamål och användande, jemväl ingå de vid 1869 Ars början, efter det 1868 års utgifter blifvit bestridda, i brandvaktskassan befintliga och i infrantrimesverket på fastighetsegarne belöpande ehållningar, med det här ofvan bestämda undantsag af de till sistnämnda verk hörande fastigheter och servis vid kasernerna; 6:0 att i den mån, kostnaderna för nattbevakning, fattighus, inqvartering, båtsmanshåll, gatuläggning och gatubelysning ej kunna bestridas med det af fastigheterna till förenämnda bestämda belopp utgående årliga bidraget, hvad derutöfver erfordras, utdebiteras på kommunens samtliga skattskyldiga medlemmar efter den i gällanda kommunalförordning stadgade allmänna grund ; 7:0 att denna särskilda fastighetsskatt upphör senast med fyrationde året efter dess början; men att, om före denna tid fastighetsfonden uppgår till ett belopp, som, efter beräkning af fem procent, lemnar. i årlig ränta 277,500 rdr, eller till 5,550,000 rår, fastighetsskatten skall med samma år, sådant inträffar, upphöra och icke vidare utgå; 8:0 att efter denna tid fastighetsfonden må användas till inlösen af sådan skuld, hvari kommunen tilläfventyrs häftar; men att, i fråga om användandet af derutöfver befintligt kapital, stadsfullmäktiges beslut skall underställas K. M:ts stadfästelse ; 9:0 att så länge, till lindring vid fastighetsskattens utgörande, Stockholms brandförsäkringskontor betalar viss årlig afgift för brandförsäkringsvärdet af de fastigheter, som i 12 år varit derstädes försäkrade, egare af sådana fastigheter åtnjuta afdrag å fastighetsskatten till belopp, motsvarande den sålunda utaf kontoret till vederbörande förvaltningsmyndighet erlagda afgiften, hvaremot den återstående del af skatten, som på dessa fastigheter belöper, skall egarne deraf påföras och af dem utgöras; samt 10:0 att förrberörda fastighetsskatt skall, under enahanda förbehåll, som i afseende på enskildes fastigheter blifvit här ofvan bestämda, tillsvidare utgå för kommunens hus och tillhörande tomter med ett sammanräknadt och i ett för allt bestämdt belopp af 5000 rår årligen, dock att kommunen eger åtnjuta afdrag å samma skatt till det belopp, hvarmed Stockholms brandförsäkringskontör på sätt, i nästföregående punkt omförmäles, erlägger afgift för de stadens fastigheter, som i 12 år varit derstädes brandförsäkrade. Förre hamnpenningsuppbördsmannen C. R. Harlings ansökan om ersättning för förlorade löneinkomster afslogs, liksom stadsfiskalsenkan Jeanette Fredholms begäran om förhöjd pension. Det förstnämnda ärendet föranledde någon diskussion, hvarunder hr Weser, åberopande den af honom vid betänkandet afgifna reservation, för ordade hr Harlings ansökan, hvari hr Eklund instämde. Hr Hazelius framhöll vigten och nödvändigheten af, att icke den falska principen, att en tjensteman, som en gång åtnjutit en extra inkomst skulle få behålla denna inkomst till döddagar, finge göra sig gällande, samt ansåg orätt, att drätselkommissionen under den tid kommissionen haft stadens angelägenheter om händer, tillåtit Harling uppbära denna extra inkomst, oaktadt han ej skött någon befattning. Frib. Litjeneramte fann det vara fullt konseqvent af den siste talaren, som förordat bifall till ansökningen, att han som varit med om att bevilja Harling denna löneförmån, nu också önskade att Harling skulle få behålla densamma. För öfriga herrar stadsfullmäktige, som ej voro bundna af något sådant prejudikat, fanns intet skäl att bifalla ansökningen, helst Harling då han erhållit tjensten haft full kännedom om, att det endast varit ett tillfälligt uppdrag som lemnats honom. Utan diskussion biföllo stadsfullmäktige det behöfliga anslaget för ordnande af Nybrooch Ladugårdslandsviken, äfvensom det förslag, som blifvit uppgjordt för ordnandet af Riddarholmens östra strand och kanalens uppmuddring, och lemnades för nämnde arbetens utförande det begärda anslaget. Den af åtskilliga husegare framställda begäran om befrielse från uppfyllandet af den utaf dem åtagne förbindelsen att i 10 år garantera en inkomst å de utsträckningar af vattenledningen, som blifvit vidtagna på deras egen ansökan af: slogs på de motiver beredningsutskottet anfört, och sedan hr Nycander redogjort för åtskilliga hithörande förhållanden, hvariblaud nämndes att rörledningarne numera hade en sträckning af mer än 6 mil.; . Frågan om försäljningen af f. d. Klara fattighus föranledde någon diskussion, hvarunder hrr Wistrand, Tempelman och Hazelius uttalade den mening, att egendomen borde repareras för kommunens behof, antydande hr Tempelman tomtens behöflighet för en läroverksbyggnad, hvarjemte l. dessa talare framhöllo, att sakens afgörande ej brådskade, utan mycket väl kunde uppskjutas tills gynnsammare konjunktur inträdt. Hrr Lindhagen, EK. J. Berg, Carlson, Sundell och Billbergh voro af en motsatt åsigt samt förordade fastighetens försäljande. Egendomen vore för närva