Aftonbladet – 30 oktober 1867, sida 2

BYN BLAND BERGEN ). Roman af miss Thackeray. Öfversättning från engelskan. En gång efter begrafningen fick Catherine se den lilla fjäderviskan, som så ofta förtretat henne, ligga på ett bord. Hon to den upp och betäckte den med kyssar oci årar — tårar af ömmaste kärlek och längtan och ånger. Ingen romanbjelte, ingen riddare fallen i kämpaspel, kunde hafva blifvit ömmare och uppriktigare saknad. På tredje dagen efter stormen kom Reine gående öfver åkrarne, på väg från jernvägsstationen till hemmet. Hon svepte väl kappan omkring sig, ty aftonen var kylig. Allting Var så mörkt och tyst; en blek, ljus rand syntes vid vestra horisonten der molnens brutna väggar ändtligen tycktes smälta bort. Saltvattenspölarne under de mörka buskarne glimmade af detta bleka aftonljus. Hästarne, som voro på bete, rörde sig hit och dit, knappt synliga i skymnicgen. Just öfver arrendegården, der himlen var klar, höjde sig rymånens blanka, smala kant. Dess strålar voro af en blek, kall guldglans; djupa skuggor hopade sig i bakgrunden. Ur fönstren i arrendegården lyste det varma eldskenet, hemtrefligt och välkomnande, mot husets unga herrskarinna, då hon trädde in genom hvalfporten. Hon tyckte att hemmet aldrig förefallit henne så trefligt som nu, så vänligt, så be4) Sa A.B nr 193 195. 197-201, 204—207. å 211 A3, MT, 219 223—226, 228, 229, 231— 233 235—243, 0-2