Aftonbladet – 29 oktober 1867, sida 2

TR LÄS rs som varit för behofvet oundgängligenhö idvändiga. Men i s ället att med anledng häraf göra eftergifter till den omfattog, att jemnvigt på denna väg ernåtts, nc ar man haft all möda ospard att uppfinna jdi fa utvägar att använda de tillgängliga lra edlen, och man har, med fullkomligt för-1G seende deraf, att inkomsttillökningarne vat at tillfällig natur och stått i samband ed konjunkturer i handål och näringar, h om väl kunde befaras vara öfvergående, lU ke nöjt sig att använda öfverskotten endast! P Il utgifter som äfvenledes varit af tillfällig te ch öfvergäende beskaffenhets Man har, med h: 0 ifver, såsom om ingen återgång varit lsi inkbar, sträfvat att belasta statens ordinarie udget med bördor, som måste blifva yterligt tunga, möjligen odrägliga att bäran är, till följd af mindre gynnsamma kon-lsi inkturer, skatterna blifva mindre gifvande. r: Den senast församlade riksdagen, den för. I Xx ta under den nya represesentationsformen, 1) röt fallständigt med det gamla systemet v ske blott deri, att ipga nya anslag bevilja ju es utöfver de allra oundgängligaste behof-s! en, utan äfven derutinnan, att man icke lf ille bestämma skattebeloppen eller öka skat f erna så, att öfverskotter skulle uppkomma. a Jet anså:s ej lämpligt, att af de skattdra-d ande uppbära mer äa det mest oundgäng-k iga. För den händelse, att de kalkylerade å eloppen ej skulle komma att ioflyta eller3 förutsedda utgifter ifrågakomma, bemyndirh sades riksgäldskontoret af riksdagen attan-l!s kaffa penningar. Den i detta afseende medla lelade fullmakten återfinnes i 62 af riks-n säldskontorets reglemente. 2 Nu har inträffat icke a:lenast att inkom-! terna blifvit mindre, utan äfven att utgif-r erna blifvit större än man påräknade. Riks-q väldskontoret har funnit sig föranlåtet attli egagua den erhållna fullmakten och lörer!r outoret hafva, för bestridande af de utgif-1 er, som blifvit på detsamma anvisade, upp! ogit några millioner rdr såsom lån på nio nänaders tid, eller intill dess riksdagen hinver att besluta huru förfaras bör. Man villl, eta att S.ockholms enskilda bank och Skanl; linaviska kreditaktiebolaget försträckt detl, erforderliga beloppet. L j Minskningen i inkomsterna har hufvudsakligen uppkommit genom den minskade bränvinstillverkningen. Då frågan bragtes å bane, att förhöja tillverkningsskatten från 60 öre till 70 öre per kanna, hyste vi och uttalade den öfvertygelse, att denna åtgärd ej skulle medföra ökad inkomst, och vi trol att denna uppfattning skulle ha bekräftats af erfarenheten äfven om vanliga förhållanden fortferit. Nu ba emellertid till skaiteförhöjningen kommit äfven andra orsaker, som medverkat att minska tillverkningsbeloppet och dermed skatteinkomsten. De ovanligt höga prisen å spanmäål och potates göra det ganska betänkligt att förvandla dessa nödvändighetsartiklar till bränvin, hvarjemte både varans höga pris och minpskad arbetsförtjenst för en stor del förbrukare hafva betydligt minskat konsumtionen. Dessa orsaker i förening ha föranledt minskning i tillverkningen. De offentliggjorda officiella uppgifterna till bränvinskontrollbyrån gifva vid banden, att bränvinstillverkningen under innevarande år torde komma att med fyra millioner kannor understiga det beräknade beloppet, hvilket gör en minskning i påräknad statsinkomst af 2.500,000 rdr. Dertill kommer omkring 1,000,000 rdr minskad tullirkomst — också en följd af den minskade förbrukning, som bärflyter från den minskade arbetsförtjensten i mänga yrken och måhända äfven till någon del från ökad sparsamhet hos dem, för hvilka inskränkning icke varit nödtvång. Säledes hafva å dessa: två skattetitlar uppstätt en minskning i iokomster af inemot 4 millioner rdr. Å andra sidan stiga de oväntade utgifterna för åtskilliga landsorter, som lidit af missväxt, till omkring 2 millioner rår. Vi hafva således en siffra af närmare 6 millioner rdr, för hvilken riksgäldskontoret har att bära omtanken intill dess riksdagen öfvertager omsorgen att bereda tillgångar. Det hörer nemligen till vår egendomliga finansiella organisation, atttinansministören icke behöfver sörja för hvar medel skola tagas. Har blott riksdagens anvisning på riksgäldskontoret erhållits, kan hr finansministern ganska lugnt utassignera. Svårigheten att tillfälligtvis anskaffa medel är dock icke på längt när så stor som att utfinna lämpligt sätt att gälda den sväfvande skulden och att uppfinna utvägar att åstadkomma jemnvigt i budgeten. Dessa vigtiga åligganden tillkomma br finansministern. Att han dervid i första rummet skall tillse, hvilka utgiftsposter, som kunna antingen ur budgeten försvinna eller väsentligen till beloppen nedsättas, tsga vi för gifvet. Dagens erfarenhet talar lika högt om nödvändighet af sparsamhet och inskränkningar iden allmänna bushållnivgen eom i den enskilda, och det visar sig tydligen, att det icke är vog alt, såsom den sista riksdagen gjorde, i möjligaste mån undvika nya utgifter; man måste äfven tillse att man kan spara nögot på de för närvarande utgäende. Om staten låtit, liksom så många enskilda, det gå friskt undan med utgifter under den goda tiden, får staten äfven, sikasom den enskilde, vidtaga förknappningar då tillgångarne blifva mindre: ymniga. Tyvärr har likväl representationen, enligt hvad vi ofvan erinrat, låtit förleda sig att så tungt belasta sjelfva den ordinarie staten, att äfven den största sparsambet med afseende å tillfälliga ansleg torde göra det nödvändigt att söka utfinna nya eller förändrade skattetitlar för att få jemnvigt i budgetev; ty att låna till löpande statsutgifter lärer icke gerna kunna komma i fråga, såframt man är sldrig så litet mån om statens kredit. Man torde alltsä tå vara beredd på både att spara och skatta. Dei blir riksdagens pligt att tillse, att icke någon utväg att spara l!emnas obegagnad, och hr finansministerns att taga i öfvervägande hvilka beskattningsmedel, som kunna med hopp om framgång anlitas. Erferenheten har nu visat, att penningar icke vinnas genom att blott och bart höja afgiftsbelopp, och att man kan anse sig lycklig, om öfverdrifter i detta afseende icke bestraffa sig svårare än derigenom att förbrukningen af de för hårdt beskattade artiklarne minskäs. Det problem, som i detta hänseende föreligger hr finansministern att lösa, är verk-ligen ganska brydsamt och ingen lärer vars angelägen att göra honom äran af initiativet str:dig.