Aftonbladet – 28 oktober 1867, sida 3

presentationen för lagstiftning och styrelse mås gifva rum för tidsenligare statsformer, omsorg: fullt hägnas, skyddas och omhuldas så, att hva! ken inre eller yttre skakningar skola förmå rubb eller tillintetgöra dess tillvaro eller beståend bland folken och nationerna. Men vill man, me försynens nådiga bistånd, Sverges bestående, fas och ohvälfbart såsom dess klippor och berg, s måste man ock vilja medlet: hägna, skydda oc omhulda dess alla inbyggare till lyftning oc ljus, till medvetande af menniskovärde, ära, fri het och rätt, till moraliskt och materielt väl befinnande. Sverge eger en herrlig historia, el dyrbar häfd, på hvars blad stå inristade til odödligt minne: hugstore män och snillen inon n bragdernas, vetandets, konstens och de gagnand: id värfvens alla områden. Dessa store, högsinnig 1män, som oförtröttadt verkat för menskligheten: . framåtgående, som utgöra vår stolthet och är: ar bland verldens alla bildade folk, skulle ej, elle . I blott fåtaligt, funnits till, om drifkraften, fri het och sjelfständighet, för menniskoandens ut veckling, icke egt sin hemstad uti vårt kär: I Sverge. -) Detta allt manar oss till uppropet: fri rösträtt å tillkomme hvarje redbar och välfrejdad svensk :e I medborgare vid alla tillfällen, såsom tillgår vid val afrikets representanter. Penningen vare, hvad han är, affärernas regulator, men icke vettets, icke menniskovärdets mätare. Dertill vare han för lumpen ansedd bland ett folk, som allvarligt vill sin ära, sjelfständighet och välbestånd, ett folk, som ej varit och ej vill blifva någons träl, ett folk, som ödmjukt men frimodigt fruktar Herran och förtröstar på honom samt på egen kraft, och icke på någotsomhelst annat, hvilket icke duger då det gäller. I redbare, fosterländskt sinnade män, som, för främjande af allmän eller lika rösträtt åt hvarje välfrejdad svensk medborgare, omställt före varande sammanträde, mottagen vår uppriktiga tacksamhet för eder ädla, af nödvändigheten påkallade nitälskan och sträfvan för hela svenska folket, ty folket behöfver, vill och önskar en -lofördröjd lycklig lösning af denna fråga, dagens brännande lifsfråga. Och skall Sverge vara Sverge, behöfver det män, sjelfständige, frie män, med mod i bröst och kraft i arm, att värna i farans stund, då ingen medgifves svika, då alla måste lika osparde oftra lif och blod för den härd, hem och land, der dess vagga stått och der äfven den stilla hvilans bädd förbidas. Ära åt Sverge, dess konung och folk, och saken en lycklig utgång! Såsom ett sannt uttryck af ortens allmänna tanke, torde dessa raI der biläggas att åtfölja sammanträdets förhandlingar. Hörby i Frosta härad den 20 Okt. 1867. sta d, nritt er ;d je yr ed ar in n Lä tt ) . d RR rm (Namn.) Flera andra adresser hade till mötet ankommit, bland andra en från redaktören af ÖresundsPosten, hr F. T. Borg, som af ett tryckfrihetslåtal var hindrad att personligen närvara, i hvilken adress han uttalar den äsigten, att han icke lansåg hvarken förnuftet, religionen eller folkrätten tillfredsställd, förrän hvarje myndig och sig sjelf ärligen försörjande man erhåller lika rösträtt i statens, kyrkans och kommunens angelägenheter, samt föreslog att, ifall mötet beslöt uppmana riksdagens medlemmar att vid nästa riksmöte väcka motioner om ändring af lagbestämmelserna rörande den kommunala rösträtten, samt att tillstyrka petitioner från alla landsdelar till K. M:t, att han ville framlägga förslag om lämpliga förändringar i denna rösträtt, motioner och petitioner måtte affattasi följande syfte: att all kommunal rösträtt utöfvas per capita, eller om detta under nuvarande förhållanden icke låter sig göra, att åtminstone alla kommunala val eke per capita; att en graderad skala med allrahögst 5 röster förordas för alla icke-valfrågor; att banker, hypoteksföreningar och alla andra anstalter, som utgöra större associationer och hvilkas medlemmar rösta i annan egenskap, icke erhålla rösträtt; att en uppmaning från mötet utgår genom tidningarne till alla kommuner att åstadkomma motioner och petitioner i här antydda riktving, samt att, ifall regering eller representation eller bådadera, skulle lemna denna fråga olöst, möten må hållae i alla provinser nästa sommar, för att framkalla en kompakt opinion för en billig och rättvis kommunalrösträtt. Redaktören Bilow från Lund begärde först ordet och visade huru kommunallagen i sitt närvarande skick var olämplig. Folket, yttrade han, har aldrig erkänt någon annan makt än konungens och folkets, men folkets makt inkräktas af penningens, hvilken sistnämnde ofta på ett ovärdigt sätt förvärfvas. Att penningmännen herrska i landets alla vigtiga förvaltningsgrenar, verkar ekonomiskt betryck. Man säger att valen för den nya riksdagsordningen rubbas, om kommunallagens röstgrund förändras; men 4å 80,000 riksdalers män måste, äfven när kommunallagen ändras, väljas till riksdagens första kammare. Folket begär icke mycket, då det nöjer sig med att välja penningmän och blott begär att få deltaga i valen. De rike tala om skydd för eganderätten, men den fattiges eganderätt är ej skyddad, då några få rika kunna belasta samhällena med skatter, som utgå af den rikes öfverflöd och den fattiges sista bröd. Talaren anförde ett färskt exempel, hur kommunallagen tillämpats i Lund, der några få tjenstemän nyligen bestämde lön som skall utgå från folket åt en annan tjensteman och utan afseende på det flerdubblade antalet närvarandes protester. Sverges folk uppträdde på allshärjartingen fritt från alla graderade skalor, och talaren ansåg att det anstod kristendomen illa att förneka folket hvad godt redan hedendomen tillerkände det. Talaren föreslog en lika rösträtt för hvarje välfrejdad person. Redaktör Möllersvärd erhöll derefter ordet. Han hade som publicist lärt känna folkets önskningar och han var af många uppmanad att uttala en kraftig protest mot det nu rådande penningväldet. Alla eller åtminstone flertalet af befolkningen är missnöjdt med det bestående och yrkar ifrigt på en reform, der menniskans värde såsom menniska får något gälla. Redan kristendomens stiftare oeh apostlar tillämpade personlighetsprincipen, men medeltidens prestvälde och konungamakten, den allrådande, lyckades att omstörta den och tillskansa sig rättigheten, som tillkom folket. Talaren yrkade på personlighetsprincipens tillämpning, såsom grund för alla kommunalval, eller med andra ord: lika rösträtt för alla. Riksdagsmannen O. B. Olsson var af annan tanka och förmenade att det vore vädligt att tilllämpa personlighetsprincipen så länge folket ej fått en bättre uppfostran. riktningen hade visserligen vid riksdagen varit framlagda, men riksdagen hade ej varit synnerligt böjd för deras upptagande. föreslå en tiograderad röstskala. F. riksdagsmannen Nils Persson i Reslöf förenade sig om det af föregående talare framställda förslaget. Icke heller riksdagemannen Per Nilsson i Kulhult kunde uttala sig för personlighetsprineipen, oaktadt den nu gällande röstrunden vore den oefterrättligaste man gerna funde tänka sig, men han yrkade på en begränsad röstskala. F. riksdagsmannen Nils Olsson från Strö uttalade sig äfven för personlighetsprincipen och i värdiga och sakrika ordalag framhöll oefterrättligheten i en lag, der penningen gällde allt och menniskan intet. Sedan åtskilliga andra talare haft ordet, kom man till följande resultater: 1:o att en förändring i lagstiftningen i fråga om kommunalrösträtten är af behofvet högeligen påkallad; 2:o att hvarje välfrejdad till myndig ålder kommen person, som råder öfver sig sjelf och sin egendom samt erlägger skatt till kommunen, bör, ifråga om personligt val, erhålla lika rösträtt i fråga om val; 3:0o att vid alla frågor, som icke afse val af person, en tregraderad skala för utöfvande af rösträtt bör antagas; 4:0 uppmanade mötet provinsens riksdagsmän att vid nästa riksdag verka för en reform i öfverensstämmelse med de åsioter. Förslag i antydda Talaren ville: