Aftonbladet – 28 oktober 1867, sida 2

nspektor i staden uppbära en del af stalens hamnpenningar. Med uppdraget följde cke någon lön, utan endast 12 procent provision af uppbörden. Icke blott uppdraget — ett förordnande tillsvidare —, utan äfven inkomsterna — en provision — voro således obestämda och beroende på fram-j: ida förhållanden, enär, om sjöfarten på staden minskades, hamnpenningarne ned: j sattes eller borttogos eller uppbörden på ; annat sätt försvann, provisionen också var borta och med den inkomsterna af tjensten. Förordnandet fortgick tills det, genom en 1859 besluten förändring i sättet för uppbörden, upphörde. Efter vanligt bruk ekulle man taga för gifvet att, då ett tillsvidare-förordnande upphör, någon fråga om bibehållande af inkomster icke kan uppstå. Men den, som så tror, känner ej bruken inom Stockholms stads styrelse. Innehafvaren af förordnandet, som derjemte innehade annan uppbördsbefattning i stadens tjenst och var en ännu temligen ung man, ej mycket öfver fyratio år gammal, fann sig fullt befogad begära att varda bibehållen ej blott vid provisionsinkomsten, utan till och med vid det belopp, som varit anslaget till ett vaktmästarebiträde, af hvilket mannen, märkvärdigt nog, fann sig i oförändradt behof, oaktadt både uppbörd och tjenst upphört. Detta var visserligen f. d. drätselkommissionen något för starkt. Den ansåg f. d. uppbördsmannen kunna undvara vaktmästarebiträde, men tillade honom ersättning för hela provisionsinkomsten, efter medeltalsberäkning för tio år. Ersättningen gafs derjemte, för ett år i sender och med vilkor, att ersättningen skulle upphöra om mannen finge annan syssla, äfvensom han skulle kunna inkallas till tjenstgöring i stadens verk, då så påfordrades. Att detta icke skett, likasom att efter denna tid många tjenster i stadens verk varit lediga, hvilka bort kunna af den förre uppbördsmannen skötas, utan att, till besparing i kommunens utgifter, någon ny tjenst blifvit honom anvisad, torde knappt behöfva sägas. Han har i stället, är efter år, uppburit 1380 rdr, tills för ett par år sedan drätselnämnden nedsatte summan till 1000 rdr och omsider stadsfullmäktige, vid granskning af budgeten för innevarande år, utströko hela utgiftsposten. Staden hade då, i ersättning för ett mistadt tillsvidare-förordnande åt en fyratioårig tjensteman, åt hvilken, om han var berättigad till ersättning, lätteligen bort kunna beredas någon ledig tjenst, utbetalt närmare 9000 riksdaler. Med en sådan hnshållning är det i sanning ej underligt om stadens inkomster icke räcka till behöfliga anstalter för allmän nytta. Sedan nu f. d. uppbördsmannen, genom ansökning om fortfarande utbetalning af pensionen, sjelf dragit frågan under stadsfullmäktiges förnyade hendläggning, har beredningsutskottet, såsom tillbörligt var, afstyrkt allt afseende å ansökningen. Häremot hafva emellertid magistratsledamöterna justitieborgmästaren Eklund och rådmannen Weser reserverat sig, ett förhållande, som ej bör lemnas oanmirkt, enär det bidrager att ådagalägga den synnerliga fördel Stockholms kommun åtnjuter, då ensamt inom denna magistratsledamöter äro behöriga at! väljas till stadsfullmäktige, och den särdeles hushållning med löner, och pensioner, som kan förväntas, om magistratselementet får ännu mera inflytande, än som redar skett genom att insätta dess bäda represen. tanter i beredvingsutskottet. Återstår nu att se, huruvida beredningsutskottets afstyr. kande är ärligt menadt, eller om man få samma skådespel, som vid föregående tillfällen, då utskottet afstyrkt pensioner, eller att några stadsfullmäktige, kanske just bland utskottets ledamöter, yttra sig i strid mo! betänkandet och att derefter pensionen bi fallea.