Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 3

långt anförande ej kunnat lemna något yt terligare bidrag till den vigtiga frågans lös ning. ågot borde dock frågan ha vunnit på eder artikel, ty det måste väl hafva vari edert uppsåt att gagna, när ni uppträdde Om en tidningsläsare försöker att utforskt hvad frågan vunnit på edert uppträdande mäste dock tyvärr hans första fråga efte genomläsningen af eder artikel blifva: Hai författaren talat för eller emot förslaget i fråge Troligen kan ni sjelf icke ännu besvars denna fråga, att döma af edert uppriktiga erkännande det ?denna — eder — uppsats, ?hvars tillkomst endast blifvit frammanad Pför att visa ?B:s? minsteagdt besynnerliga ?tankegång, och hvilket värde man sålunda ?får tillerkänna hans i detta ämne ofta äterkommande artikler, har redan blifvit Pför lång?. När ni sjelf tydligen ej vet hvad ni vill i nu ifrågavarande ämne, och hvarken vederlagt eller gillat de åsigter jag i mina ofta återkommande artiklar? uttalat eller icke ers yttrat ett ord om det förslag af en tredje person, hvilket jag i min sista uppsats förordat, så kan det ej förundra någon, att ni sjelf tyckes anse edert appträdarde öfverflödigt och att ni sjelf ,yckes erkänna det vara uteslutande personligt riktadt emot mig. Ni smickrar i anning icke allmänhetens omdöme och smak, lär ni ej anser den kunna på egen hand äsa tidningsartiklar, hvilka, trots edra välnenta förklaringar och ridderliga anspelingar om författarens personliga motiver, j kunna bli tvetydiga i sak eller skada i tället för att gagna. Jag hvarken kan eller vill möta eder med ädans vapen, som ni hitintills mot mig besgnat och hvarmed ni redan skadat eder jelf, men aldrig ken skada hvarken sjelfva uken i fråga eller dess ?dylika målsmän om B?; dock skall jag lika litet försmå att ed eder bryta en ridderlig lans för saken, pm personer, stående mycket högt öfver ss båda, föremått att i förevarande fråga ffentligt och mer aktningsfulit än ni möta Eder ödmjuke tjenare B.