Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 3

Tj VR UTUEISITVIREL VI DARRUDUIC, mMCGE aDl ning af det i såghuset derstädes fur kronotimret, förevarit inför Umeå hära rätt den 15 och 16 i denna månad sa et) hastigt och lustigt blifvit afgjordt geni id jett i allo frikännande utslag. Då vi ic kI kunde betvifla riktigheten af de i telegra it I met innehållna uppgifterna, så otrolig : ttlken än föreföll, i betraktande af hvad s blifvit vid kansliförhören inför konunge befallningshafvande upplyst, återgåfvo e detsamma i vårt blad. Det vinner nu: ven bekräftelse genom ett referat, sc t blifvit från en i trakten bosatt person ti t)sändt D. ÅA. och hvilket vi här återgifva -) Till det vid Ume häradsrätt den 15 innevaran Okt. månad emot s.k. förmanssågarne vid Bag böle sågverk, med anledning af öfverjägaren E. Linds till konungens befallningshafvande i a gifna rapport att inuti såghuset vid Baggböle p s träffats K. M:t och kronan tillhörigt virke, i r I ställde sig vid målets påropande, å kärande sida af konungens befallningshafvande dettill föror t) nade åklagaren, kronolänsman J. O. Ruthbei och, såsom angifvare, öfverjägaren Lind, kalla för att afgifva nödiga upplysningar, samt, å sv: rande sidan, samtlige vid Baggböle sågverk ar ställda förmanssågarne, 32 till antalet, jemte fl intummare, ) Landshöfdingen Almqvist, landssekreterare Cygneeus, jägmästaren Hedström m. fl. öfvervor i TECtegången, som leddes af vice häradshöfdinge rook. I Stämningen upplästes, hvilken var af följand lydelse: ?I anledning af K. M:ts befallningshafvande i Westerbottens län nu erhållna order kallas oc stämmes till det lagtima hösteting, som börjas Ume härad uti tingshusen på Vestra Backen dei 10 nästkommande Oktober, förmanssågarne Lar Henrik Lideren, Nils (Olof Stenbäck, Jona Israelsson, Öberg, Forsberg, Anders Svensson oc! Johan Jonsson vid Baggböle öfre såg, äfvenson samtlige förmanssågarne vid Baggböle nedre såg för att afgifva genmäle å undertecknads tjenste påstående, att alla bemälde personer måtte fälla till laga ansvar, efter sig företeende omständig heter, för att de under innevarande års sommai vid Baggböle sågar gjort försök att uppsåga kro. nan tillhörigt virke, äfvensom att rättegångs samt öfriga härmed förenade kostnader ersätta. För att i saken höras kallas sågställaren vid berörda sågverk, byggmästaren Johan Petter Lundberg och i egenskap af angifvare extra öfverjägaren G. E. Lind, hvarjemte till vittnen åberopas och stämmas fältjägaren Daniel Ruthström i Röbäck, arbetarne Anders Milton på Backen och Johan Johansson 1 Böle samt korporalen G. W. Plantare i Klabböle. Jemte det öppen talan i öfrigt förbehålles, skall stämningen vid laga äfventyr hörsammas. Umeå den 30 Sept. 1867. . Å tjenstens vägnar. I. O. Ruthberg. Svarandena hördes, hvarvid de samtlige medgåfvo, att kronans virke varit intaget i såghusen — till hvad ändamål omnämndes ej — samt att det vamit intummaåt till ramarne; men att de icke kändö kronans märken och att öfverjägaren Lind försummat ull hvar och en af dem utdela förteckning på de olika beslagstnärkena. Öfverjägaren Lind yttrade med anledning häraf, att han icke en enda gång af inspektoren Nelzon elle någoh enda af förmanssågarne blifvit anmodad lemna någon sädan uppgift, och ansåg att det hade varit deras skyldighet att anhålla om en dylik. Afvenså omnämnde förmanssågarne, såsom orden föllo sig: att de flera år sett beslagstämpladt virke utan anmärkning försågas sant att de icke, förrän kronans Levakare an: ände, afvetat, att ololligt virke i år funnits i vattendragen. (Bevakningen började den 8 Aug.) Sedan desse anländt, påstodo de sig hafva utan ingaste motsträfvighet utdragit allt virke, som inkommit på sågarne och af kronans bevakare utvisats, såsom varande seqvesteradt. Medgåfvo, att de väl sett beslagsmärkena, men ej förr än nat slutet af kontrollen fingo säker kännelom oth desathma. På domarens tillfrågan om höjligheten af urskiljandet af virket i dammen fvaniör såKhuset, det virket till ramarne inummas, påstodo de det vara förehadt med stor vårighet, synnerligast då vattenståndet är lågt, amt att utgallringen lättast försigginge inne i sågusen. Domaren hågaae vidare, huruvida virket, edan det nedkommit till sågsuinpen Vid nedra ägen; på abhat sätt än tehom såghuset kunor ttagas, hvilken märkvärdiga fråga tatufligtvis ned nej besvarades. Derefter hördes de i ofvan nförda stämning kallade vittnena, hvilka af öferjägareh Vind bebåkhatls såsom bevakare it ighusen. Efter aflagd vittnesed blefvo de hvar ör sig hörda, men tycktea de hafva föga att i aken upplysa förutom det svarandena sjelfva redgifvit. Genom hvarandra korsande frågor: lefvo de villrådiga samt bragtes slutligen der. 1. än, att de, med undantag af Plantare, hvilken ågot så när vidhöll sin hos konungens befallihgshafvahde gjorda berättelse, i det närmaste tertogb siha derstädes ahförda uppgifter. Viare hördes fältjägaren Stålbröst i Röbäck, som fvenledes icke hade någon upplysning att medela. Såsom vittnen å svarande sidan voro inallade fjerdingsmannen J. Jakobsson i Grubbe, rbetarne P. E. Burman å Backen, Carl Markind i Vesterhiske, fältjägaren Anders Allard i rännland och korporalen C. Degerman i Baggle, livilka iniygade svarandenas uppgifter. Hvarefter åklagaren yrkade att, är det utredts 1 Il l tt kronans virke, som inkörts å sageh, hade det I 1 id Baggböle brukliga intumningsmärke, för attjt tvisa, via nvixen ram hvarje stock skulle för. j: igas, han så mycket mer var öfvertygad, attaf-le gte värit att detsamma försåga, som icke nå. s oh lämplig fötexfihenine fhånks, hvarför såg-ls arlarhe först skulle hafva inkört virket å sågen f r att sedan hjelpa till med det svåra srbetet, s t detsatuina åter utdragä, sämt ätt kändt vore, t alla öftiga ned dbsså invimningåmärken för) c dda stockar uppsågades, hvarför han ahsägil em saker till den åtalade förbrytelsen, och attg ;. borde fällas till det ansvar lag stadgar. ( Öfverjägaren Lind instämde häruti. t Härpå genmälde svarandena, att, alldenstundj yrkt blifvit, att de vid påfordran varit behjelp1 så ned virkets uttäghihg, och det icke kunnat js :visas att de uppsågat någon kronan tillhörig r ock, de borde från allt ansvar frikännas, och d kace att häradsrätten skulle ogilla käromålet. -n Möljande, dag afkunnades utslag, hvilket huf-ä idsakligast innehöll, att, då det intygats varaln ed största svårighet, ja nästan omöjlighet, för-1t adt att på annat sätt än i såghusen urskilja s onahs Virke, alt då öfvetjägaten Lind försum. ce at meddela sågkarlarne utseendet åf kronans ec ärken, hvilka dessutom förmälts vara små och 1 ydliga samt till en del under flottningen bortv ötta, och då svarandena varit behjelpliga meds rkets bortskaffande, så snart det för dem utvi-1i ts såsom krohans, safbht att, då icke upplystf ifvit, det någon kronans stock uppsågats, f radsrätten pröfvade skäligt ogilla käromålet.k ch ålades öfverjägaren Lind att betala ersätt-) ng åt vitthena metl tillsammans 7 rdr 50 öre. Referenten vidfogar några betraktelser, i ilka ban yttrar, att det sätt, på hvilkety Uegången fördes, gaf anledning beklaga, h t icke något ombud från justitiekanslernh r vid ransakningen tillstädes. Denna an-. ärkning synes icke sakna skäl för sig, och ! an har all möjlig anledning önska, att lagaremakten icke underlåter att genom 1; kens fullföljande hos högre instans sökalp konstateradt, huruvida lagen verkligen v vanmäöktig inför fakta sådana som de, vilka här uppenbarligen föreligga. JO hr GBarmäla