Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 2

eldrig hade tört Cacherine hit! Om hon bara aldrig önskat detta giftermål! Slutligen som nade hun och sof en stund, men reste sig svart från sin bädd, der samvetseggens skarpa törnen genomträngde dunbolstrarne och de elastiska madrasserno; hor gick till et fönster, öppnade det och såg ut. Från detta föneter kunde hon se Fontaineg chålet, eit ycke af sjön och af stranden, der facklor voro tända, så att hon kunde se attsanden var helt svart af rjögräs som stormen kastat upp. I det litla huset tycktes det än ou vara alldeles tyst och stilla, men efter en lit. n stund syntes ljus från ett af de öfre fönstren. Grelvinnan såg det; smärta och sorg gnagde på hennes gewla, varma hjerta, och det var som om den kändes ändå bittrare vid åsypen af ljuset derborta, som anfydde att man ckså der hade föga ro ait sofva. Hon ringde och Barbe kom in, redan klödd i sin nystårkta hvita mössa med fladdrande band. Barbe, sude hon, ?gå tilhberr Richards dörr och knucka på och fråga honom huru han befinner sig, Han sofver, fru grefvinna?, eade Barbe; hans dörr stod på glänt då jog gick törbi.? PSofver han? sh — ja det är kanske det bästa för honom. Bäg mig, är någon ennan uppe änvu? Jeg tror ait grefven håller på att kläda sig. Babe, gå och kuacka sakta på hans dörr — nej, vönte litet — tag bit mina ytterkläder och skaffa en kopp kaffe åt mig och ät dig ocksä. Jag villatt du skall följe md mig till fru Fonteine — jag för lofvtt se till det stackars bernet lite. Ack, hvilket förskräckligt uppträde! Jag kunde al