Aftonbladet – 24 oktober 1867, sida 3

Rättiegångsoch Follssaker. Laurellska mordet. Efter remiss från poliskam. maren förevar i går å rådhusrättens 6:te afdel. ning ransakning med Margareta Larsson och Fri: berg. Ransakningen, som började straxt efte klockan 11 f. m. och fortgick till omkring kloc. kan 5 e. m., vände sig hufvudsakligen, sedan de tilltalade först fått afgifva berättelse om sina lef. nadsöden, kring den af Margareta Larsson ing liskammaren gjorda bekännelse om brottet. De vigtigaste detaljerna deraf äro visserligen förut kända genom de redogörelser som meddelats för förhören i poliskammaren, men då dessa, i anseende dertill, att förhören icke höllos offentligt, blifvit i vissa delar ofullständiga och lösryckta ur sitt sammanhang, anse vi oss något utförligare, än annars erfordrats, böra följa gången af ransakningen vid rådhusrätten. De anklagade förehemtades, och fick Margereta Larsson taga plats på en stol nära intill rättens ordförande. Hon satt hela tiden med från åhörarne bortvändt och nedböjdt hufvud samt talade med ytterst låg röst, hvilken ofta qväfdes af gråt. Hennes tal ljuder obehagligt och pipande med en anstrykning af skenhelig ödmjukhet. Hon besvarade enstafvigt med ja och nej, eiler endast med ett tecken af hufvudet eller handen domarens frågor, och undvek så mycket som möjligt att sjelf öppet redogöra för sitt fasaväckande brott, låtande ordföranden följa protokollerna från poliskammaren. Endast genom upprepade frågor, med största foglighet framställda af ordföranden, kunde hon stundom förmås att derå lemna svar, och gjorde förhöret med henne på åhörarne ett pinsamt intryck. Friberg förhöll eig deremot lugn, och något tecken af sinnesoro eller samvetsagg förrådde sig hvarken i hans tal eller åtbörder. Angående sina lefnadsöden berättade Friberg, att han föddes den 1 Januari 1821 i Landskrona. Hans fader var skomakare och är liksom modren död. Han vistades i föräldrahemmet, tills han vid 16 års ålder konfirmerades, hvarefter han kom i guldsmedslära i Landskrona; blef sedan gesäll i Malmö; arbetade en tid i Göteborg och vidare i Norrtelge. Under de senaste 12 åren har han uppehållit sig i Stockholm och arbetat hos olika personer. Han gifte sig 1846 med en qvinna i Göteborg, hvilken enligt Fribergs uppgift ännu lär lefva, ehuru Friberg, som öfvergaf henne 3 år efter ingånget äxtenskap, sedermera ej tagit någon närmare notis om henne, ehuru de haft barn tillsammans. I Norrtelge, dit Friberg begaf sig från Göteborg, lärde han känna Margareta Larsson, hvilken tjenade derstädes som piga och efter en längre tids pokantskap samt fråmfödande af tvenne barn flyttade tillsammans med honom. Margareta Larsson, fom sammanbott med Friberg i 15 år, har med honom haft icke mindre än 7 barn, af hvilka tvenne gossar lefva. Friberg uppgaf sig kunna läsa och skrifva samt sade sig tillförene ej varit för brott dömd. Margareta Larsson uppgaf angående sina lefnadsöden, att hon är född den 17 September 1824 i Pitholms ty nära Piteå stad. Fadren, som var sjöman, dog i hennes späda barndom, hvarefter modren gifte om sig. Efter att hafva i sin födelsestad gått till Herrans nattvard, kom hon i tjenst som piga på åtskilliga ställen i hembygden, hvarefter hon reste till Söderarm i Stockholms skärgård samt vistades der en tid hos en här boende syster, gift med en tullvaktmästare vid namn Engvall. Vid något tillfälle omkommo dessa båda makar på sjön. Margareta Larsson begaf sig efter denna olyckshändelse till Norrelge, der hon tjenade hos flere olika husbönder, varunder hon gjorde bekantskap med Friberg. Sedan hon framfödt ett barn, hyrde Friberg dertädes rum åt henne en tid, hvarefter Låda två pegåfvo sig till Stockholm. Vid denna tidpunkt var, Margareta Larsson under några månader inagen å Adolf Fredriks fattighus; men då Frierg blef i tillfälle att hyra rum, flyttade hon ärefter till honom, och ha de alltsedan bott illsammans. Förliden April förhyrde de en lä. enhet i huset n:r 6 Johannisgränd, der de bodde lä mordet begicks. Angående Fribergs gifternål, påstod Margareta Larsson att Friberg dolt letta förhållande för henne i början af deras beantskap, och hade hon först fått reda derpå, lå Friberg i Norrtelge antastades för olofligz illgrepp, hvarifrån han dock blef fullkomligt rikänd. Härefter hördes d:n mördades brorson, elev id teknologiska institutet, hvilken bott hos sin aster. Detaljerna vid hans hitkomt från Wermand, der han under sommaren vistats hos en arbroder, och mord:ts första upptäckande af ionom, då han på e. m. straxt eter klockan 5 nlände till fasterns bostad i huset n:r 12 Brunnsränd, äro förut fullständigt kända, hvarföre vi örbigå förhöret i denna del. Ransakningen började nu med Margareta Larson, hvilken till en början tillspordes om det örhållande, hvari hon stätt till den mördade, ch upplyste den anklagade, att hon under fars, April och Maj mänader betjenat fröken saurel: med uträttande af hvarjehanda ärenen. I slutet af Maj hade hon dermed uppört, sedan fröken Laurell förklarat, att hon ej idare behöfde Margareta Larsson. Någon an an orsak härtill hade Laurell ej uppgifvit. )m budskickningen från fröken Laurell till sarsson, angående att den sistnämnda skulle omma till Lxurell och betala de enningar, 1 år 50 öre, Larsson var skyldig, är förut beättadt. Oräf. Du och Friberg hade en längre tid taut om att Laurell skulle mördas, för att ni kulle komma åt hennes rikedomar. Hur hade i fått den tro, att hon skulle ha pengar? Larsson. Jag hade hört af en fru, som har rödmagasin på Regeringsgatan, att Taurell kulle lefva på pengar, och frun trodde att aurell var förmögen, ty såväl Laurell som de 08 henne boende brårsdöttrarne voro jemnt så nt klädda. Ordf. Hvilken af er båda, du eRer Friberg, trade först den tanken att Laurell borde brin48 om lifvet? Var det Friberg? Larsson (under häftiga snyftningar), Ja! Ordf. Huru föllo hang ord? Lörssom. Kan du ej komma åt att e henne tt bugg, så att hon ligger der. ? Ordf. Nör fällde han ett sådant yttrande föra gången? Larsson. Jag tror att det var straxt efter mid. mmar, sedan Thilda Laurell rest. Ordf.; Kunde Friberg yttra sig sålunda; utan regående samtal er emellan? Det förefaller bennerligt. Larsson. Vi hade förut talat om Laurell, emeun Friberg blef förargad, då jag första måsden jag betjenade henne fick en kjol för beäret. Friberg frågade mig då: Hade hon inenting annat att ge dig än den der kjolen. Vi lade då om Laurelle ekonomiska omständigher, och jag berättade för Friberg hvad magasinsun sagt åt mig. Såsom förut blifvit omnämndt, hade Friberg dan före mordet rest tiil Drottningholm med en kant vid namn Boström, Att han skulle resa t var förut öfverenskommet mellan Boström h honom. När nu Friberg och Larsson på sdagsmorgonen stigit upp hade Friberg, innan in begaf sig af, sagt till Margareta: Försök 1 medan jag är borta.? Dessa ord fällde han, der det han på en brynsten hvässade mordpnet,. som han lade i fönstret. Margareta arsson påstod sig ha besvarat denna uppmaning ed sad: ?Jag vet icke huru jag skall bära ig ät. i Du skall ge henne ett hugg bär, hade Feirg svarat, dervid pekande med handen åt tinbogen, hvarjemte han tillagt: Tag den här sande på den afbrutna. af honom hvässade