spinna guldtråd af halm. Beamish skrattade åt hennes ifver och entusiasm, men han älskade henne dubbelt derför. Fossilier, tvifvelaktiga reliker, biskop Odos staf, skakande omnibusar, timmar i väntningssalar — fru Beamish skrattade åt allt och njöt af allt. Nu stod hon lutad mot jerngallret och höll ena handen om en grof jernetång medan hon pratade på sitt vaniga, glada och intagande sätt; Catherine satt på ett stort stenblock och lyssnade till hvad de andra sade. Det var egentligen blott fruntimmersprat — om sömnad och mönster och stygn, men stygnen syddes för åttahundrade år sedan och sömmerskan var en kejsarinna och mönstret var sådant som det brukades på hennes tid. De hade just nyss besett det ryktbara tapisserie de Bayeux. Jag skulle lika gerna kunnat tro. att vi skulle få se Gordiska knuten?, sade fru Beamish skrattande. Eller Penelopes väf?, sade Dick. Tyst!? svarade Beamish, här kommer abbedissan.? En liten klarögd, hvitklädd syster, åtföljd af en annan i blå bomullsklädning, kom nu till porten och öppnade den. Denna leksyster skall följa er till hospitalet?, svarade hon på alla deras frögor. ?Ni önskar se. fröken Chr6tien, min fru? De damer som vistas här, mottaga inga besök. Det gör mig ondt att nödgas afslå er begäran, men klostret är stängdt för besökande.? Derpå frågade de efter Marthe. Mendet var fastedag och som Ernestine förutsagt, var det förbjudet att emottaga besök. Hvarje obestämd förhoppning, som möjligen kunde fört Dick hit, försvann alldeles med den lilla nunnan som gled bort från dem med ohörbara steg, under klostrets arkader, der