Be! hviskade hon. ?Ser ni henne?? frågade han ifrigt, men sakta och vände sig häftigt om mot fru Fou taine; men gardinen drogs igen nästan i samma ögonblick och det var för gent att se något mera. ?Nej, min fru, svarade leksystern bestömdt, ?jag kau ej göra det omigen; det är omöjligt. Hon var och förblef döf för alla deras böner och behöll snöret i handen, för att hindra hvarje försök att åter draga undan gardinen. Hon såg er, sade Catherine till Butler, då de alla gingo derifrån rörda, undrande, med den låga sån.er genljudande i sina öron. Beamish frågade helt oskyldigt om Dick hade sett den vackra, unga qvinnan, längst till höger. Hon var icke så väl in. öfvad som e anda, utan öppnade ögonen en sekund, sade han, Det sista man skulle se var trädgården, der de sjuka herwmtade frisk luft och njöto af solskenet, Derifrån kom man genom en stor lindalle till kullen, der grafplatsen var belägen. Här mötte de den lilla begrafningsprocessionen och drogo sig åt sidan för att lemna den plats. Två korister gingo sjungande i spetsen för tåget; en hvithårig prest gick bredvid likkisten. De gingo mycket fort och tycktes allesamman hafva brådtom. Trädens grenar voro nakna nu och vinden skakade dem sakta så att skuggorna darrade på den torra gräsmattan, Några fåglar qvittrade änny högt upp i träden. Det gör en godt att komme till ett ställe som detta, sade Catherine Fontaine. Jay skall bedja min man följa mig hi någon sång.? Ingen svarade henne. Butler gick litet