de egyptiska mausolter, de grekiska tem pel, de ovaraktiga kalkputsade salar, i hvilka vi åtnöjt dss att församlas för at: hålla vår gudstjenst. Genom en sidodörr i den tjocka muren inträder men här i en skog ar pelare, sedan man först gått genom eit litet yttre kapell, der nu en likkista stod på marmorgolfvet. Leksystern pekade lugnt derpå och sade: Bärarne skola strax komma och taga den härifrån. Det är en ung man, som dog på hospitalet för två dagar sedan. Vi känna icke hans npamn.? Derpå öppnade hon en gallerport och släppte dem inv i kyrkan. De gingo alla omkring under tystnad; Catherine fann något på en gång älskligt och sorgligt i den högtidliga stillheten, den ljusa, vänliga anblicken af kyrkan — hon kände sig glad öfver att vara der. Kejsarinnans graf är i karet, fortfor ledsagarinnan, ?bakom den svarta gardinen. Ni bar utan tvifvel sett hennes tapisserie? Jag kan ej släppa er in i koret, ty der hälles gudstjenst nu, men om ni vill, kan jag för ett ögonblick draga undan gardinen.? Hon gick fram till gallret, som skilde koret från kyrkans skepp, och drog på ett snöre. . Gardinen flög ät sidan och en flod af ljus från det vestra fönstret belysie ett uppträde som föreföll Catherine likt en dröm, likt ett hänryckt helgons syn. Midt i koret stad den höga svarta grafven ; rundt omkring den knäböjde under tystnad d hvitkläda nunnor..a. Presterna vid altaret läste en messa i låg, sjungande ton. Man kunde se de knäböjandes ansig.en. Alla höllo ögonen slutna, några hade hopknäppt händerna, andra andäktigt korsat dem, äter andra bedjande y.ppsträckt dem. ÖCstherine fattade hastigt Dicks arm.