Aftonbladet – 21 oktober 1867, sida 3

ta , händer, vore jag färdig att förklara er öp a I pet krig. g) Låt oss nu icke gnabbas uten komm: st till saken. Hvad menar ni med ert skäm 2I och allvar?? n) En liten krönika, der allvarliga ämner kunna kryddas af skämt; en glädtighet uter gapskratt, ett leende utan grin. ?Och hvad skall ni tala om här der in genting händer?? Om allt, ty ingenting finnes som ej ö värdt att reflektera öfver. Och hvad hoppas ni uträtta?? sl! Att få ropa bLravo åt hvarje ädel hand -I ling; att få vara med och hålla i murbräc n kan när det går löst mot lumpenhet och t ) fördomar; att rätt kuona uppskatta förtjen -I sten och att alltid ega skarpa pilar när få fäogan kommer inom skoithåll. Men först måste ni åter göra er förtro algen med hemmets förhållanden.? el Det är rätt, och derför vill jag börja mec h l att i en främlings skepnad komma på besö na -0 MR . till Stockholm. På det sättet undvike; jag att se förtjensterna genom patriotismen: förstoringsglas och felen genom en omvänd kikare. Och hvilken nation tillhör ni då nu! Kanske en turk som förirrat sig från Bospborus till Mälarens stränder ?? Nej, hellre en parisare som öfvergifvi! sina boulevarder för att flanera på Drott ninggatan och Norrbro. Men först måste vi byta om roller, och ni, mia fröken, blir nu min ledsagarinna. Det skulle då vara ert allvar att vilja -Jafsäga er hedern att vara svensk ?? . Bara på skämt och för en kort tid. I Nöåja, idn är icke så illa, den till och med behagar mig.? I Måtte ni säga detsamma när vi engång sluta våra promenader! ?Så bjud mig då armen och låt oss I börja. Sil vous plait! Men framförallt låtsa att ni icke känner igen mig, Tr FRE AF Vi äro vid målet för vår resa, den af hela ; civiliserade verlden nästan okända staden I Stockholm, högt uppe i norden. ) Hvilken underbar öfverraskning! Vi hade väntat att: göra värt inträde mellan skyhöga lisberg och hvita snödrifvor, men mötas af I ljumma höstvindar, som leka bland de ännu l lummiga träden istadens mänga parker och I trädgårder. Ena parisare som kommer till Stockholm vandrar söt: i en dröm, ty allt är så för. underligt olik. de föreställningar han gjort sig om Bverges horva stad. Läget är ett af de herrligast tnän Kan Se. Gjitrande vatten öfverallt, terrassformigt 88 : höjder, husrader som tyckas stiga upp UF vågen, präktiga granitkajer, der stora skepp från jordens alla länder Jossa sina varupen, ett hundradetal små ångbåtar som ikt snabba svalor fyga fram mellan stränderne, en herflig slottebyggnad, få kyrkor och många teatrar, Torg och öppna platser har Stockholm många och nästan alla prydas af statyer. Svenskarne äro ett royalistiskt folk och älskar att se sina konungar äfven. efter döden, Dock måste man göra dem den rättvisan att de icke satt upp nägra stympare på piedestaler, ty om sådana blifvit gjutna i metall, så är det icke genom någou impuls fråt folket, utan genom någon tronarfvinges tacksamhet. När man på jernvägen kommer till Stockholm: stannar tåget vid den s. k. Södra malmen, der hufvudstationen är belägen, tills man en gång får en bana färdig öfver sjön till Norra malmen. Midt emellan dessa bäda malmar (förstäder) ligger staden, en sammangyltring af gamla hus, som delas i qvarter af ett slags öppna kloaker som man här kallar gränder. Dessa gränder äro Stockholms bkuggsidor, skydda och sfskydda af förstädernas inbyggare... Allt som vi hos 0s3 sträfva att dölja under jorden ligger här i öppen dag och förpestar luften. Då man ser dessa mörka floder, som sakta flyta fram vid sidan af husen, kan man tänka sig hvilka ångor bär skola afdunsta när sommarvärmen tränger ned bland fukten. Här stå vi på Stockholms skeppsbro, en af de vackraste platser någon europeisk stad: kan uppvisa. Präktiga änsfortyg ligga förtöjda bredvid långa rader at segelskepp. På en upphöjning vid stranden. har man ställt upp Gustaf III:s staty. Har ni hört talas om Gustaf. III? Svenskarne kalla honom sångarkonungen, ty han beskyddade skalder och var sjelf poet. Dä var den poetiska ådran eo sällsynthet hos Sverges furstar, som dittills låtit andra koäppa på lyrap under det att de sjelfva med svärdet slogo takten på skölden. Nu deremot är furstehuset Apollos konsertsalong. Om man der beskyddar verkli; a skalder vet jag icke, men de höge persoserna sjunga nästan alla sjelfva, och det läter bra?. Ungefär midt på Skeppsbron står ett gammalt monument, som är värdt att betraktas. De gråhvita väggarne äro förvittrade och nära att falla i ruiner, men säkert har det gamla huset länge haf: detta utseende och skell nog ännu i några sekler trotsa tidens tand. Troligen mätte stora minnen fästa sig vid denna byggnad, ty i sig sjelf är den afekräckande ful, och att den siär qvar som en vavprydned för hela platsen kommer sig deraf att svenskarne hafva en helig vördnad för sina stora minnen. Kanske Gustaf Wasa har bott der. Hane sommarvilla sågo vi på Pariserexpositionen, men det här var troligen hans privatboning i hufvudstaden. Herrar med guldränder på mössorna stå på vakt vid porten. Kom så skola vi försöka att få komma in. Man tar emot oss med mycken artighet li och vi gå g nom porten in i en stor sal. Stora pyramider af fläsksidor, ost etc. ligga uppstaplade. på alla sidor. Men det är ju att vanhelga... Ni misstar er, min herre, det här är gamla vågen.? Vågen! Ah, jag förstår, det är en allusion på rättvisans gudinna som. håller bas lancen i handen. Det har: således varit ett tingshus. Jag har verkligen hört talas om de svenska tingen i fordna dagar, då denl fria odalmannen .. ?Nej, nej, nej! ni är alldeles på villosgnår. Det här huset har aldrig varit be