Aftonbladet – 21 oktober 1867, sida 3

ti I dertill på en tid då, som biskoparne sjeliw a träffande anmärka, enighet är oss i så hö rlgrad nödvändig, och det är af den me: tt trängande vigt, att anledningarne till tv , I drägt och klagomål ej ökas. Jag hyser de tillförsigt, att biskoparne skola känna si förvissade att jag alltid vet att skydda oc försvara kyrkan, men att de äfven skola er inre sig de pligter jag som konstitution regent har att uppfylla.? ientidningarne se i den kejserliga skri velsen ett verkligt tecken till att tidern äro förändrade och en anledning att hoppa elpå de konstitutionella sträfvandenas för verkligande. I representanthusets sessio den 17 dennes omnämnde presidenten de kejserliga handbrefvet och uttalade med an I ledning deraf den öfvertygelsen, att kejsa sl rens ord skola finna ett allmänt och fröjde a I fullt gensvar, då man af dem kunde slut I till, att alla mot konstitutionalismen riktad -Ibemödanden ej skola föra: till målet, oc a Jatt samvetsfrihet och religiös frid hädan a l efter skola berreka i Österrike. På presi IH dentens uppmaning instämde församlinge: 1 I derefter i ett tredubbelt lefverop för mo r I narken. Po. Ke Eg ITALIEN. 2) I en korrespondens från Fiorens skrifve 1 den 14 dennes till Wientidningen Neue freis IPresse: ?Berättelserna från gränsen ingi -temligen sparsamt. Man tyckes lyda någo I mot dordre och så litet som möjligt vilje i basuna ut insurgenternas rörelser. Hva men vet såsom alldeles positivt är, att in surgenterna inneha Aqvapendente, Bagna rea, Nerola och Monterotondo och der in tagit en fast ställning. Man väntar timme efter timme underrättelsen, att äfven. Pa lombara, Frosinone och Velletri blifvit tagna. I sistoämnde trekt ha nemligen general Ni .)Coteras skaror från Abruzzerna inträngt Kyrkostaten. I går afton spred man här l underrättelsen, att Menotti Garibaldi blifvit I sårad i en strid vid Monterotondo; men j dag försäkrar men i Riformas kretsar, tt! I väl en skarp strid förefallit, då zuaverna I gjorde försök att återeröfra Monterotondo Joch med stora förluster blefvo kastade tillbaka till Mon emaggiore, men att Menotti, Ixom anförde insurgenterna, kom helskinnad Jundan, ehuru han oförväget störtade sig in i striden. Menotils unätmniig penom fa Idren till chef för företaget har här i den garibaldiska verlden väckt något missnöj?. Man skattar väl Menottis hjeltemod högt, men man tilltror mindre hans öfverdådiga väsen förmågan att i ett så svårt företag leda tusentals män. Dessutom hade Acerbi redan såsom peneralbefälhafvare utfärdet en uppmaning till revolutionens soldater?, och man är orolig för, att det pu skall uppstå misshällighet mellan befälhafvarne, ifall Acerbi skulle känna sig sårad. Ärelystnad och egenkärlek dölja sig under den röda skjortan lika väl som under alla andra militärvniformer. fndast den gamla Gari baldi känner hemligheten att hos sina trupförqväfva all personlig äregirighet och äta alla rangskilnader försvinna. Men han måste då vara med. Från Rom berättas, att en grefve Pagliacci från Viterbo och flera insurgenter, hvilka jefate honom tillfångategits af de påflige, blifvit skjutna såsom rebeller. Samma öde skall vänta alla romerska undersåter, som tagas till fånga. 1 förgår hölls en gehetalteväe med trupperne på Peterstorget i närvaro af påfven; som från en balkong på Vatikanen åskädade dem, Påfven gaf trupperna sin välsignelse — in articulo mortis, förklarade Pasquino. Trupperna afmarscherade derpå på natten i olika riktningar från Rom. Den största kontingenten tog vägen till Civita Vecchia för att aflösa Antibienerna, som lära ha förklaret, att de ej vilja slåss, emedan de endast och allenast äro ämnade till försvar för den hel. faderns person. Föröfrigttyckes regeringen i Rom ej längre känna sig så säker som för kort tid sedan, Anande hvad inom några dagar kan komma, har bon feöan 1åtit föra alla arkiver och vigtigare papper från embetsverken till Vaticanen. Rom är ännu lugnt — till och med muntert, hvilket alls icke faller de påfliga gensdarmerna i smaken.? Gazzetta di Milano berättar, att ett stort antal unga spaniorer i två dagar uppehållit sig i staden, De ba kommit för att sälla nig till insurgenterna. Ett ännu större äntal säges skola följa efter. SPANIEN. En korrespondent från Madrid till Kölnieche Zeitung berättar, att den namn.kunniga nusnan syster Patrociuia, som, jemte drottningens biktfader, spelat en så sorglig roll vid det spanska hoivet och utgjort själen i den vilda reaktion, som på eeHare tid egt rum i Spanien, plötsligt aflidit. ?Detta dödsfall?, säger korrespondenter, Peynes vara åtföljdt af omständigheter, soma gifva anledning att misstänka ett mord.? NORD-AMERIKA. : Kriget med indianerna fortgår ännu i vestern. General Sherman, som nu öfvertagit befälet emot dem, har först gjort ett försök att komma till en fredlig uppgörelse med dem och hade för detta ändamål inbjudit höfdingarne till en fredskonferens. Der uppmanade att framställa sina fordringar, yrkade de först och främst, att arbetena på de under namnen ?Smoky Hill Road? och ?Powder Riwer Road? bekanta militärvägarne eamt de på deras område liggande jernvägarne (den stora Pacificjernvägen) skulle inställas, erläggande af de hittills öfliga årliga penningskänker, tillåtelse för köpmän att besöka indianområdet samt en skänk i ammunition och prydnader. Härpå hade Sherman svarat, att om ett afstående från de nämnda vägarbetena ej kunde bli fråga, ej beller kunde man bevilja alla höfdingarne skänker af ammunition; men de öfriga punkterna skulle regeringen bifalla. Om för öfrigtej fiendtligheterna blefvo inställda, skulle den store fadren i Washington mot indienerna lössläppa sina som buffelhjordar tallösa krigarskaror och utrota dem alla.? Lincolns enka, som lefver af räntan af ett litet hopsparadt kapital på 1700 dollars, som hennes man lemnat efter sig, befinner sig i så tryckta omständigheter, att hon måst sälja sina juveler. Den 25 September öfverfölls staden Filadeltia plötsligt af ett fruktansvärdt oväder med storm och hagel. Inom en halftimma hade 500,000 fönsterrutor blifvit krossade.