Aftonbladet – 21 oktober 1867, sida 2

ENE Iflördagens Posttidning läses under rubris ken Tidningsöfversigt? följande synbarligen balfoffiviella uppsats: — Uti en artikel, som fanes ätorgifven i Aftonbladet för den 17 denres, har tidningen Umebladet klandrande uppträdt emot den norm, som regeringen följt vid fördelningen af uvdsättningsbidragen till Westerbottens och Norrbottens län. Dervid anmärkes, bland annat, att faståt Kkobungens befallningshafvande i det förstnämnda länet uppgifvit behofvet utgöra 72,000 tunnor, men konungens befallningshafvande i Norrbottens län begärt endast 39,100 tunnor i understöd, så har Westörbottens län af regeringen undfått ett mindre belopp, tillsammans 425,000 rdr, men Norrbottens län åter ett större, 610,000 rdr: I anledning höraf, och eaten att vidare fästa oss vid nämnda artikels orediga Och sinsemellan stridiga sifferuppgifter, vilja vi endast hänvisa till innehållet af K. M:ts bref den 24 Seytember och den 8 Oktober innevårande år, hvilka väriti allmänna tidningarne intagna och hvaraf framgår: att konungens befallningshafvande iWe sterboltens län anselt, att för anskaffando af brödföda intill nästa års vår, oberäknadt befintliga tillgångar och hvad som kande hemförskaffas af handlande m. fl., skulle erfors dras en summa af omkring 596,000 rår, hvilken summa konungens befallningsbafvande likväl hoppades skulle kunna betydligt nedsättas i följd deraf, att kommunerna vidtagit åtgärder för hopsamlende af nödbröd och atidra näringsämnen, hvarförutom konungens befallningshafvände förmodat, att ej så ringaqhjelp torde kunna påräknas ef enskildas uvdsättningsbidrag; att konungens befallningshafvande ansett, att till uppköp af nisäde för kommande år behöfdes omkring 300,000 rdr, deraf dock högst hälften skuile kunna anskaffes af den bergade delen af befolkningen, och att Konungens befallviogsbafvande utöfver då redan erhållna 180,000 rår, i undsättnings bidrag ytterligare begärt 250,000 rdr, hvarjemte länets landsting i sammanhang dermed anhållit om ett lån å 45,000 rår; att hvad som för Westerbottens läg begärts sålunda utgjort tillsammans 295,000 rdr, och att K. M:t deraf beviljat 245,000 rdr, eller närmast 83 procent; att konungens befallningshafvande i Norrbottens län, sedan länets landsting uppskattåt behofvet för länet till 39,100 tunnor, aneett någon nedsättning i detta belopp kunna och böra ega rum, och hos K. M:t anhål. lit om uppsändande till Kalix, Piteå och Luleå af tillsammans 27,450 tunnor samt för behofvet i Haparanda penniagar, motsvarande värdet af 8400 tunnor; att hvad som för Norrbottens län sålunda begärts uppgått tillsammans till 35,850 tunnor, motsvarande, efter ett värde af 24 rdr för hvarje tunna (under hvilket pris spanmål sannolikt icke kan i de uppgifaa hamnarne levereras), 860,400 rdr, och t att K. M:t deraf anvisat, dels 20,000 tunnor in natura, motsvarande 480,000 rdr, dels i pennivgar 160,000 rdr, eller tillsammans 640,000 rdr, hvilket utgör närmast 74 pro cent. Någon annan norm än de uppgifna behofven och de äskade bidragen lärer väl svårligen kunna följas, och efter den normen synes Westerbottens län icke hafva skäl till klagan. Vi tillåta oss uttala den af varmt intresse r de nödlidande i Norrland förestafvade önskan, att vidare framställningar i den anda, som genomgår ofvannämnda artikel, måtte uteblifva. Att under en tid, då icke allenast regeringen tagit djupare i statens kassa, än någonsin tillförene för dylika ändamål, utan derjemte en enskild välgörenhet af den mest storartade beskaffenhet utveckiats, allt för att bereda hjelp ät de nödlidande i Norriand — att under en s3ådan tid framkomma med anspråk på ytterligare hjelp och klagomål öfver att för litet blifvit ätgjordt, sådant kan lätteligen verka motsatsen af hvad som åsyftas och förvandla det nu lifliga deltagandet uti likgiltighet eller motvilja; och att, såsom författaren i Umebladet äfven ifrågasatt, från det af reseringen såsom gåfva lemnade belopp afräkva de deruti inbegripna till Fredrika— Bjurholmsvägen anvisade: 12,000 rår och eke anse dessa medel utgöra understöd, anyder på ett anspråk att bjelpen skall lemsas utan skyldighet till arbete, hvilket an-. pråk, om det icke på det bestämdaste tillvakavisas, kan komma att göra mången af