Aftonbladet – 19 oktober 1867, sida 3

FINLAND. Enligt A. U. meddelad tillförlitlig underrättelse her beslut om den indelta militärens upplösning fattats å högsta ort. Från Kuopio skrifves bland annat, följande: — — — Att söka göra en skildring af tillståndet och den allmänna nöden här vore fåfängt. Man kan dock bilda sig en föreställning derom, då man får veta, att föga mer än 119 af länets besutna befolkping har brödföda till nästa års skörd och kornutsäde till vären; att största delen redan från nyåret torde vara renons på brödföda och att i de allra flesta församlingar icke så få gårdar finnas, der man icke skördat en enda kappe, ty den hungriga frosten har slukat allt. På den lösa befolkningen, som torde utgöra inemot hälften af invå narnes antalilänet, vågar jag knappt tänka: dess öde hotar att bli förskräckligt. Visserligen kommer regeringen att göra allt hvad i dess makt stär för att genom organiserande af undsättningsarbeten bereda den tilifälle till lifsbergning, men detta kommer företrädesvis den arbetsföra manliga befolkningen till godo. Men alla dessa orkeslösa gubbar och gummor, denna otaliga skara af halfoakna barn — hvar skola de tå sin föds, hvem skall draga försorg om dem? Fattigvården! Ah, detta är numera här ett tomt ord, och huru kan det väl vara anvat, då den hjelpgifvande, den besutne bonden, tillförene nedsänkt i skulder och nu sjelf utblottad på allt, snart ser sig tvungen att med sin person och sin familj öka den tiggararmå, som säkert icke länge skall dröja att låta höra af sig. Den förfärligaste demoraJisation, yttrande sig i ett kriogdrifvande, lättjefullt lif; stölder, plundringar, rån, mord och härjande fersoter — se der grunddragen till finska folkets historia för året 1868 och troligen ännu långt derefter, ty efterdyningarne skola helt säkert ännu länge låta förnimma sig. Krig mellan armber har sina fasor, men jag tror att krig med hungersnöd och hungersdöd icke heller skall sakna sina och den som ser 1868 ärs slut, den har äfven fått kasta en djup blick ner i det menskliga eländets mest fördolda schakter. I Åbo Underrättelser för i tisdags läses: En veteran i finska handelsflottan, öfveruppsyningsrnannen på tulljakten Rurik, kapt. J. F. Enqvist, räknade sistl. lördag 50 är sedan han första gången emottog skepparebefäl på kofferdifartyg. Fästad vid många rika och oförgätliga minnen firade den gamle sjöbussen, i kretsen af en aktad son och några kära vänner, denna betydelsefulla dag, uppnådd efter otaliga mödor och strider, oialiga pröfnirgar och försakelser. Enkel och bjertlig var den skål som för tillfället egnades hefvets och stormarnes mo dige kämpe, och rörande den återblick, hvarmed den gamle betraktade de dagar, ?som återkomma aldrig mer?. — Kapten Enqvist emottog år 1817 i Lovisa, på galeasen Concordia, sitt första befäl och bar sedermera tid efter annan kommenderat : fregattekeppen Fortuna från Lovisa, Gustafva från Helsingfors, Orion från Borgå, Fäderneslandet från Kristinestad, och Hebe från Kronpstadt; barkekeppet Juno från Helsingfors; briggarne Henrik från Lovisa, Theodora från Reval,Luuri och Auringo från Wiborg och Jane från Helsingör; skonertarne Amalia från Fredrikshamn, Österstjernan från Lovisa samt Försöket och Livonia, begge från Helsingfors. Såsom lotsskeppare har hr Enqvist fört: fregattskeppen Florence, Harrisburg, Saxony och Diana; barkskeppen: Augusta, Z. D., Lilias och Paul Boggs, skonerten Immuäculata, postfartyget Countess och fregatten Diana. Efter det den ålderstigne vikingen 1803 börjat ein bana såsom kojutvakt på skeppet Hoppet ifrån Lovisa, sedan han redan 1796 blitvit inskrifven 8som sergeant i K. M:ts och rikets skärgårdsflottas Sveaborgs eskader, har han, enligt en intill denna tid förd journal, tillryggalagt på sist älsklingselement hafvet omkr. 70,000 geografiska mil och torde nu vid uppnädda T7 år sluta ati Pför kämpar ombard skrifva lagar och rätt?. MERITER