Aftonbladet – 17 oktober 1867, sida 2

Jag känner icke den här herrn?, sade fru Mrard och stod liksom fastvuxen framför dem och stirrade på Richard. Låt mig då få föreställa herr Richard Butler för er?, sade Catherine på franska, vänligt som alltid. Herr Fontaine är icke hemma?, sade fru Merard bittert. Herr Butler kommer igea I morgon för att träffa honom?, svarade Catherine. ?Jaså, sade den gamla frun. Om fru Mårard fått sin vilja fram, skulle Dick aldrig mer satt sin fot i hennea svärsons hus. Hvilken förtrollning var det som förmådde fru Fontaine att bjuda honom tiil middag, att iruga honom att mottaga förfriskningar? Till och med gamle Merard kom med ett dylikt förslag, Eau sucre? Kanske han trodde att sockervatten rann i floden ned i hafvet, här? Det var lycka att hon, fru Mårard sjelf, var der. Hennes närvaro skulle utan tvifvel förhindra denne unge man från att komma så ofta som han eljest skulle hafva gjort. Denna tanke var icke så litet smigkrande, hen Disk var knappt utom dörren, förrän fru M6rard började lätta sitt hjerta genom att söga sina tankar rent ut. Det var kanske engelska seder och bruk att unga fruar skulle, ismannens frånvaro, bjuda unga herrar till middag. Ah, hon behöfde ingen förklaring. Hon kunde se sjelf, med sina egna ögon; hom ville bara säga att det icke var hvad åon hade velat göra, nej, icke nu, så gammal hon var. I hennes ungdom kunde en hustru egna sig uteslutande åt den husliga härden; hennes mans bifall var allt hvad hon begärde. Numera, tyektes det, vo:o nöjen, förströelser, andras beundran, oundgängliga saker. ?Middagari ataden?,; sade fru Mrard skarpt, musik hemma, resor, litteratur, visiter, korrespondens...? Kära fru Mörard, jag far ju bara till Tracy?, menade Catherine. Hm! Och är det icke nog 7 svarade fru Merard vredgad och rörde om någonting i