I representantbusets session den 9I väckte Mihblfeld en formlig motion om konkordatets upphäfvande. Motionen, som understöddes af hela venstern, största delen af centern och flera ledamöter af högra centern, remitterades den 11 till det kontessionella utskottet, sedan Mählfeld i ett gläneande tel motiverat gilt förslag. Han visade der att det, efter afgifvandet af den biskopliga adressen, skulle vara rea feghet, om man ej ginge konkordatet inpå lifvet. Konkordatet vore intet statsfördrag, uten en statslag som kunde på lagstiftningsväg ändras. Mibifeld underkastade derefter biskoparnes adress en skarp kritik. Religionen behöfde intet fördrag; den katolska kyrkan vore att beklaga, om hon endast genom ett konkordat kunde ega bestånd. Samma dag detta tal höils irepresentanthuset återkom kejsaren från Isch! till Wien. Man väntade att han ofördröjligen skulle ge ministåören sitt beslut tillkänna om sättet för adressens bebandling. Oroande rykten om en ministerkris gingo ännu i Wien. Det påstås nu att konkordatet skall innehålla en hemlig tilläggsartikel, hvari det oerhörda medgifvendet göres påfvestolen, att inga förhandlingar ens skola få öppvas om en revision af detsamma med mindre romerska kurian dertill förut gifvit sitt bifall. Uppgiften, som meddelas af den vanligen väl underrättade Presse, har ännu ej blifvit officiöst dementerad.