Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 2

fra Mårard sjelf! Åh, det kunde icke vara sål Det var icke möjligt! Men, medan hon ännu stod qvar, förvirrad stirrande omkring sig, öppnades dörren och Catherine kom in med några friska gröna blad och några bär från trädgården och med ett utseende som om hon var fullkomligt hemmastadd och brukade sitta här hela dagen. God morgon4, sade fru Fontaine, på sitt milda, vänliga sätt, omedveten om det svärd, som hängde öfver hennes hufvud. Jag tror att frukosten slår på bordet.4 CJaså!S sade fru Mrard. Jag ser mig omkring med förvåning här, min fru. Jag var okunnig om de förändringar, som under min frånvaro vidtagits. Herr Fontaine var så god och lät stämma pianot åt migX, svarade Catherine, foch jag bad honom att få begagna det här rums met. Det är så vacker utsigt här. Och ännu lika förargligt obekymrad började hon ordna blad och blommor och sina skrifsaker. sOch fruktar ni ej, min fru, att någon skada skulle kunna träffa dessa vackra möbler, för hvilka min dotter betalt en så stor summa ?X utbrast den gamla frun med en röst, der den återhållna vredens åska mullrade. Hon var rädd om dessa saker, men ni, som ingenting bidragit dertill, kan ha råd att... Catherine såg upp och blef alldeles förskrämd af den skarpa blick, som mötte hennes. v Ni bar utan tvifvel, min fru, antagit tjenare i öfverflöd, för att passa er upp?, fortfor fru Mrard, darrande af harm. Vi, allvarsammt folk, måste synas er bra föraktliga när ni sitter i er vackrasalong. Fårjag fråga om ni ämnar emottaga era fina bekantskaper här i det rum, som salig Leonie