Aftonbladet – 15 oktober 1867, sida 2

derute; han kunde ej uthörda jemförelsen mellan förr och nu, hans tankar kommo och gingo hit och dit, som våra tankar alltid göra för verkligbetens makt. Dick!? ropade hastigt och ängsligt gamle Charles, i det han vaknade upp. Diek, är du der? Gå icke ifrån mig. Det är bäst jag lägger mig till sängs. Ropa på Mundy och bed honom komma och hjelpa mig.? De måste nästan bära honom uppför den gammaldags ektrappan. Richard Butler ät middag allena i den stora dystra matsalen, och medan han satt vid bordet hade notarien kommit, sade Mundy. ?Min husbonde befallde mig taga upp sa butelj af hans bästa rödvin åt er, herr Richard, tillade den artige hofmästaren; han önskar fala vid er sedan pi ätit middag.? Notarien var ännu qvar, då Dick kom in i sin onkels sängkammare. Han höll på att binda rödt segelgarn om åtskilliga hoprullade papper och pergamenter. Gamle Charles läg i sin stora, fyrstolpiga säng med de gammalmodiga kattunsomhängena, på hvilka ett förunderligt mönster med drakar och gripar var tryckt. Dick hade ofta som barn undrat på dessa skräckinjagande figurer, han brukade tro att de voro elaka drömmar, som på ett eller annat sätt blifvit fästade på sänggardinerna. Charles satte sig upp i sängen; han hade magrat mycket och såg nu så liten och torr ut. Jag finner mig bättre häruppe?, sade han. Jag har talat med herr Baxter om din giftermålsaffär, Dick. Det var din lycka, min unge herre, att det ej hände för ett år sedan — eller hur, Baxter?? Er onkel visar er ett mycket stort för