Aftonbladet – 12 oktober 1867, sida 2

ves, som han tyckte i sin ensamhet ock modlösbet. Han arbetade och arbetade ck hade ingen att tala med, ingen som upp muuvtrade honom; men en dag, mot slutet. sade han sig att oaktadt alla fel och ofullkomligheter var det dock mera sanning, mera kraft och verklighet i denna tafla, än i något af bvad han förut målat. En deg fick Dick ett bref, skrifvet med onkel Charles vårdade hondstil och ef föl. jande lydelse: När ämnar du komma hit ned, Dick? Jag har icke mått väl, eljest skulle jag kommit till staden. Jag tycker att du skulle kunna måla här lika bra som i din atelier eller under grefvinnan Matildas auspicier; men Lembswold är tyst och tråkigt och tomt och har inga sädana lockelser, som eiter alla anledningar, lära finnas vid Tracy, så alt det skall föga förundra mig om jag ej får se dig. Mundy vårdar mig förträft ligt. Om jag verkiigen behöfver dig, skall jag gifva dig bud. Alltid din — C. B.? ?Hvad har han hört?? tänkte, Dick, då han läste brefvet. ?Hvem har kunnat säga honom något? Är han ond eller blott via dåligt lynne?? Emellertid fann han att det ej längre gick an att uppskjula besöket på Lambswold. Det var tråkigt att behötva afbryta sitt arbete just nu, när han var så inne deri, och sysselsatt med den första tafla som var Svärd så mycket eom duken han målade på?. Att föra med sig sitt arbete kunde ej falla honom in, ty Dick var mera rädd för sin onkels sarkastiska komplimenter än för den strängaste kritik; dessutom vieste ingen hvad resultatet af detta möte skulle blifva. Han skulle resa dit på besök och berätta sin historia, och sedan, ifall ban ej blefve för alltid förjagad, kunde det vara tid nog att tänka på att flytta tafs