Aftonbladet – 12 oktober 1867, sida 2

Hon sade detta så mildt och ljuft att Fontaive blef öfver all beskrifning rörd och förtjust. deröfver. Och dock hade hans oväntade vrede skrämt henne, Hon tyckte nästan att det var ett brott att icke säga honom allt. Och likväl, huru skulle hon kunnat göra sig förstådd af hovom? Hvarföre oroa honom med gamla minnen och förstöra både hans lycka och hennes egen? Ack, så långt hade hon då redan kommit! FEMTONDE KAPITLET. I skymningen på Lambswold. Det såg ut som om den hederlige Fontaine för öfrigt var okunnig om ganska många ting, Catherine vågade aldrig anförtro honom att Dick var hemligt förlofvad med Reine Ciretien. Och ingen annan syntes heller hafva någon aning derom, Landt.folket undrade och sqvallrade litet, men man var ven vid fröken Chretiens egendomliga, o:-eroende sätt att vara, och sedan Dick varit borta i några veckor, tycktes de icke mera tänka på honom. Men Richard Butler for hem, mer än nå: gonsin fast besluten att göra slag i saken, som man säger. Reines strålunde blickar och hjertliga farväl tycktes gifva honom mod. Hvad ville han icke trotsa för hennes skull? I fordna dagar skulle han, en hennes riddare, gerna gått ut att strida mot drakar, jättar och troll. Den enda drake han nu ade att besegra var den vänlige, gamle mannen på Lambswold, och dock tyckte han ibland att han tusen gånger hellre skulle vilja möta många draka: med eldsprutande gap och klor och alltsammans. en återigen, då han tänkte på Reine och på huru hon stod der i aftonsolens sken, i sin ljufva