Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 3

Bref till Lilly under en kanalresa?), Af Lea. Vid stränderna af den tjusande Boren ser man Ulfåsa, fordomdags tillhörande den Månesköldeka ätten, samt derefter den heliga Brigitta och ytterligare, tror Jag, Christina Gyllenstjerna. — Brigittas bönkammare Jär ännu finnas. Vidare har jag varit i Wreta kloster, som alls icke är nägot kloster, utan en kyrka, mörk, dyster och högtidlig. Fastän ljusa dagen rädde derute, herrskade full skymning inom templets tj cka murar. Men å bör det också vara i ett sofgemak. Och ett sådant är Wreta kloster. Af de tjocka sidendraperierna, kavtade med tunga guldfransar ser man här intet spår; men spindeln folländar ostörd ein glänsande, lätta väfnad kring de dödas läger. Här hvila under tunga stenblock och med sina afbilder med sammanknäppta händer dero vanpå konung Inge den yngre med gemål, Ragvald Knapphöfde, danske konungen Magnus Nilsson, lagman Svantepolk, konung Sverkers dotter Isgegerd med flera andra medeltidens ryktbara män och qvinnor. f Det är som förstenadt alltsammans. Man andas tungt. De stora minnesa trycka ens bröst. Men så kommer man utidet varma solskenet på kyrkogården, och der, under rönskande lindar och Guds fria, klara himmel runda sig de kullar, som gömma stoftet af fyra nutidens märkligare män: biskoparne Lindblom, Walqvisi, Hedren och Lehnberg. Ovilkorligt önskar man sig äfven sjelf en frisk torfva att derunder drömma den sista ) Se A. B. n:r 229, 231—233, 235 och 236.